Det här är som ett postludium över ett band redan innan det egentligen fått chansen att komma till liv. Det blir ganska uppenbart, när det första man får läsa i pressmaterialet, i fet stil, är att Team LG är medlemmar av PSAPP. Det är nämligen där ena halvan av Team LG, Little G, håller till […][...]

Inga nyårslöften i år heller. Jag tänker inte banta eller sluta äta godis. Inte motionera mer eller försöka vända mitt dygn tillbaka enligt föreskrift. Det har jag gett upp på sedan länge. Sannolikheten att jag skulle bli en bättre person för att jag uttalar ett löfte runt årsskiftet ter sig inte betydande. Försenat nyårslöfte. 7″. […][...]

Dags att blicka framåt. Idag tog det nya året sin början. 2005 kommer aldrig någonsin åter. Men utan att göra upp med det förgångna går det inte att gå vidare. Så, här konserverar jag för den sakens skull mitt år. Med mig tar jag 20 lysande låtar från det gångna året, väl värda att bevaras […][...]

Kompositören Danny Elfman har tidigare gjort musikalmusik till ”The Nightmare Before Christmas” och finstämd orkestermusik till filmer som ”Edward Scissorhands”. Han har antingen gjort pampiga instrumentalstycken som ger intensiva och levande bilder utan att de bokstaverar det för dig. Eller musikallåtar som placerar dig mitt i filmen, med dialog som gör att du kan följa […][...]

Trots att jag har lyssnat på den här skivan ett sådant otal gånger nu, och vet så väl att jag tycker om den, så kan jag inte på något sätt samla mig till att berätta varför. Jag sätter mig och lyssnar en gång till för att komma på det. Men när den är färdig sätter […][...]

En orkester uppknuten på en trädstam. Ståbas, dragspel och en marschtrumma. Omslaget skvallrar om att det är någon typ av folkmusik jag ska få höra när jag spelar Ella Rouges självbetitlade album. Det är vad jag inbillar mig i alla fall. Kopplingarna till Orsa Spelmän och Benny Andersson kan ju lätt få in en på […][...]

Den som någon gång har försökt ta emot flertalet saker som kastas mot personen i fråga på en och samma gång, har säkert erfarit att det bara slutar med att varenda en av sakerna ligger på golvet. Har du för mycket du inte vill släppa blicken från på en gång, gör någon naturlag att du […][...]

”Une Saison Volée”, en stulen årstid, är en liten trevlig skiva nu när hösten plötsligt verkar bli omsprungen av vintern. Françoiz Breut är en fransk sångerska som sjunger en slags slowcore singer/songwriterrock, med mycket percussion, vibrafon och klaviatur utöver trummorna och gitarrerna. Det är ganska dämpat och försynt, i nejden av Julie Doiron. Men det […][...]

Det tog ett tag innan jag förstod. Jag har förstått att andra har förstått, men helt enkelt aldrig riktigt tänkt att det var något för mig att förstå. Tills jag såg videon till ”I Feel Just Like a Child”, och någonstans där kände jag att det började komma till mig. Devendra i bara kalsongerna öppnade […][...]

De danska fanbärarna av pop, för så får man väl ändå drista sig till att kalla dem, är åter. Och rent instinktivt, blev jag väldigt nöjd när jag första gången hörde ”and the Glass Handed Kites”. Mew har hämtat sig från samlingsplattan ”Frengers”, fortsätter där de lämnade av med ”Half the World Is Watching Me”, […][...]