Att medier har försökt likna Ken och Petters sammanfallande skivreleaser till något slags 50 Cent mot Kanye West-drama är kanske inte särskilt förvånande men däremot rätt missvisande. Samtidigt går det ändå att dra flera paralleller mellan de båda svenska rapikonerna. Ken som skulle kunna beskrivas som den svenska rappens ”bad boy” med sina brott och […][...]

Jag har de tre senaste dagarna lyckats titta på mobiltelefonklockan vid den exakta tidpunkten 11:11. Ett datum, klockslag och tillfälle som enligt bland andra New Age-teoretiker anses inneha en mystisk kraft. Nu är jag ingen numerolog men händelsen frambringar ändå en underlig känsla. Även om jag i sig inte tror att det har någon innebörd, […][...]

Här kommer hiphop-killen med sina nakna brudar med stora bröst tänker ni, tänk om. Jag har under lång tid både innan och som filmvetare och hiphopare funderat över hiphopvideoestetiker och hur den genomgått en förvandling genom åren. Från att under tidigt 90-tal då mainstream-hiphopen handlade om någonting annat än vad den gör idag. Men samtidigt […][...]

Mange Schmidt är egentligen praktexemplet på att en rappare som säljer plattor i dagens skivindustri inte behöver vara en Bra rappare, eller för den delen bra textförfattare. Med naivistiska texter tog Schmidt Sverige med storm den här sommaren med Giftig i stil med hans fjolårshit Glassigt. Så hur lyckas Mange följa upp en hit som […][...]

Medan femtiocentaren står och trampar i samma gamla försöker hans Chicago-rival utveckla och förnya sig, på både gott och ont. Med Stronger (som flera i redaktionen tillsammans med mig verkar uppskatta) försöker han sig på något nytt med en Daft Punk-sampling. En grupp som förövrigt verkar ha blivit något av en trend att sampla inom […][...]

50 Cent och Kanye West är två vuxna karlar som för tillfället är uppblåsta som ballonger och dessutom med tydliga karriärkomplex. Därför väljer båda två att släppa sina tredje storbolagsskivor på samma dag, det vill säga det uttjatade datumet elfte september. 50 Cents självsäkra uttalanden om att han ska lägga ner om han säljer färre […][...]

Common är verkligen ingen ordinär eller vanlig rappare oavsett av hans artistnamn antyder. För efter att ha släppt skivor under femton års tid med flera legendariska spår, en otrolig bredd på låtmaterial och framförallt flertalet kraftfulla fullängdare är han inte slut. 2005 släppte Common skivan Be som vid det tillfället kändes som ett ordentligt nyvaknande […][...]

Jag har alltid varit en ”sucker” för konceptplattor. Så bra då att T.I. ger det ett försök, tänkte jag först. Den här gången lider nämligen den 27-åriga Atlantarapparen Clifford Harris av personlighetsklyvning och utmanar sig själv genom sitt alterego T.I.P. Han fortsätter där smutsiga södern verkar stått och trampat ett tag, orkanen verkar ha övergått […][...]

Efter att floridarapparen T-Pain blivit kär i en strippa i december 2005 tog det ett tag till svenska artister blev kära i både en kicker och en hipster. Två blogg-omtalade låtar med en stor portion komik, men på det stora hela överhajpade skitlåtar. Samarbeten med R-Kelly, Bow Wow, T.I. från tidigare blir på den här […][...]

Svensk reggae får ofta mycket negativ kritik från musikskribenter och kanske är den befogad. Idag har reggaescenen i Sverige vuxit sig explosionsartat stor, från att vara en subkultur, med Uppsala Reggae Festival och med påskrivna avtal som möjliggör att ta hit de stora homofientliga artisterna från Jamaica. Anledningen till varför svensk reggae ses och har […][...]