Det är ingen dålig kvartett han satt ihop, tenorsaxofonisten Karl-Martin Almqvist. Med sig på Stretching a Portfolio har han flitige pianisten Jonas Östholm, kontrabasisten som är Filip Augustssnon och så då denne ständige Sebastian Voegler. De spelar ofta tillsammans eller i delar med andra bandledare. Med full och djup lyhördhet för varandra. Följsamt och mjukt […][...]

Ok. Jag erkänner att jag inte har nån större koll på Fonzworth Bentley (Farnsworth?), men om man får backning av SA-RA, André 3000 och Kanye West kommer jag att lyssna. Fin video som pumpas ut på internet för fullt just nu. Eller är det verkligen en supergrupp med namnet Cool Outrageous Lovers of Uniquely Raw […][...]

Eftersom Timbuktu & Damn! inte turnérar i sommar har de som plåster på såren valt att ge bort det gamla livealbumet, fantasifullt döpt till Live!, från turnén 2003 alldeles gratis. Nej, jag kan inte. Jag har gått och väntat på att jag ska lugna mig ett tag nu. Tänkte ge det någon vecka, sen skulle […][...]

”Det låter ju inte speciellt bra när du berättar om det.” Orden är min sambos. Jag har precis återberättat kvällen med Bootsy Collins hyllning till James Brown på Berns i Stockholm. För den som inte är ett fanatiskt Bootsy-fan eller James Brown-dito (eller som jag både och) kanske det inte verkar så imponerande. För mig […][...]

Promoe. Bild: Petter Brandt, rockfoto.nu Att Looptroop har blivit Rockers och trio märks väl egentligen inte nämnvärt. De är fortfarande ett slipat liveband som vet hur en publik ska tas. Senaste albumet är så klart hyggligt i fokus (och ska jag vara ärlig tycker jag nog att det sänker tempot lite). Men de glömmer inte […][...]

Det känns fortfarande lite smått overkligt att The Hellacopters tänker lägga av. För när de står på Arvikafestivalens största scen är det egentligen bara den totala överkörningen Saul Williams just levererat som hindrar dem från att vara världens bästa band. Samtidigt förstår jag att Nicke Andersson och de andra kan känna att loppet är över […][...]

Eboi och Adam Tensta. Foto: Patrik Hamberg Allvarligt. Vad är grejen med att göra hiphop på hårda och spikraka housebeat? Visst, jag kan också se poplistepoängerna med They Wanna Know och kanske framför allt My Cool. Det är effektiva party starters, men när jag hör och ser en hel konsert där det mesta maler enligt […][...]

Egentligen ska det väl inte gå att fortsätta turnéra med en skiva som hunnit bli över tre år gammal, men Robyn visa ingen hänsyn till sådana invändningar. Lite ”nytt” har hon ändå med sig sen jag såg henne på Hultsfred den där sommaren för just tre år sedan. Hon öppnar med sin version av Cobrastyle […][...]

Det var när Saul Williams åkte som uppvärmare till Nine Inch Nails som Trent Reznor frågade om inte Williams skulle vilja spela in något tillsammans med honom. De hittade en gemensam utgångspunkt i Public Enemy (och mer specifikt i The Bomb Squad). Att The Inevitable Rise and Liberation of NiggyTardust låter som den gör är […][...]

Till slut hade ?uestlove pratat tillräckligt högt och mycket om att han skulle vilja spela in ett album med Al Green tillsammans med James Poyser för att budskapet skulle nå öronen på Blue Note-bossarna. Med sig in i studion har de hornen från The Dap-Kings. Lay It Down är ett supernostalgiskt retrosoulstycke. Falsetten i Al […][...]