Ett av Motown mindre kända namn har gått ur tiden efter en tids kamp mot bröstcancer. Syreeta började som sekreterare på Motown, vilket med tiden gav henne chans som körsångerska och senare kontrakt på egen hand. Mest känd är Syreeta kanske för sitt äktenskap med Stevie Wonder, ett äktenskap som även ledde till musikaliska samarbeten […][...]

Juli 2002. Dagensskiva har fixat så att två av redaktionsmedlemmarna kan bevaka Den Stora på Münchenbryggeriet i Stockholm. David och Fredrik. Av någon anledning som jag för mitt liv inte kan minnas nu fick Fredrik förhinder och helt plötsligt var det en plats ledig. David hade ingen lust att gå själv. Rockad. David och Ola. […][...]

21 minuter in i mitt ”Neurofibro”-lyssnande mumlar jag saker som ”årets album” med ett fånigt leende på läpparna. Då har jag nämligen lyssnat igenom öppningsspåret ”Peace of Mind” tre gånger. Försiktigt skramlande hi-hat, mjukt elpiano, svävande melodislingor, trummaskinshandklapp, Kraftwerk-stråkar, piskande electrofierade rytmer och en studsande basgång. Ja. Jag tänker på Derrick May. På ”Neurofibro” sammansmälter […][...]

I sin bok ”Vamps and Tramps” skriver Camille Paglia att världens största samling av pornografi, och i synnerhet bögporr, innehas av – Vatikanen. För ett par år sedan publicerade notoriskt elaka gratisblaskan VICE – som kostar sextiofem spänn i Sverige – en artikel med rubriken ”Was Jesus A Fag?” där man fokuserar på Jesus homoerotiska […][...]

12/9: Japan är mindre än vad jag trott. Dessutom mindre stressigt. Jag trodde flygturen aldrig skulle ta slut, men när vi närmade oss vår destination sprängde solen fram genom nattmörkret. Då visste jag att allt skulle bli bra ändå. Kanske är det bara jag, men soluppgången kändes vackrare i Japan. Stillsam, svävande och försiktig. Det […][...]

Årets Hultsfredsfestival måste ha slagit något slags rekord. Jag har aldrig i mitt liv varit på en så kall festival. Inte alla dagarna. Natten mellan onsdag och torsdag sa någon att det var fem grader varmt. Det sjönk ännu mer kommande nätter. Särskilt när ett härligt regn som vanligt förvandlat området före Hawaii och samtliga […][...]

Hur mycket kan det egentligen regna under en dag i Småland? Jävligt mycket, uppenbarligen. Lördagen blev, som väntat, årets tommaste dag. De glada nyheterna att Jean Grae ändå skulle spela spolades bokstavligen talat bort av regnet. Dessutom sög det rätt hårt att det blev Pampas. Valet mellan att dela ut pocket under tälttak eller lyssna […][...]

Första gången jag såg Svenska Akademien var när de, på pappret, fortfarande var ett tremannaband med en rätt raggainfluerad och elektronisk skiva i bagaget. Den här gången var både scenen och manskapet större. Minst lika bra. Det blir organiskt gung som får hela Atlantis-tältet att gunga (hängivna fans, någon?) Ska jag bara plocka en låt […][...]

Airs senaste skivor har väl inte riktigt ställt min värld på ände, så jag följde mest med David. Blev riktigt positivt överraskad. Inte helt otippat, dock, med tanke på att de byggde större delen av sin konsert på första skivan. Den riktigt bra, alltså. Bortsett från någon halvseg låt funkade det mesta långt över förväntan. […][...]

Hur kul kan man ha när man tittar på en norrman i kavaj och randig tröja? Rätt kul, visade det sig. Det gick att dra inte så få paralleller till Schneider TM:s konsert förra året. Minus den mest spastiska dansen. Plus en rejäl dos norsk charm. Den som har hört Erlends bidrag till ”DJ-Kicks”-serien har […][...]