Hur kul kan man ha när man tittar på en norrman i kavaj och randig tröja? Rätt kul, visade det sig.

Det gick att dra inte så få paralleller till Schneider TM:s konsert förra året. Minus den mest spastiska dansen. Plus en rejäl dos norsk charm.

Den som har hört Erlends bidrag till ”DJ-Kicks”-serien har en ganska bra bild av hur det lät. Erlend började med att säga att han skulle köra några låtar från sin DJ-samling och körde sedan den rakt av. Det blev ”It's a Fine Day”, ”Venus” och alla de andra, körda över helt annan musik. Precis som på skivan. Med lite svag pratsång från Erlend lite här och där.

Det var värt att gå dit nästan bara för Erlends dansmusikskola. Och hans berättelse om hur han liftade till årets Hultsfredsfestival, tillsammans med 3 000 ex. av en norsk tidning i baksätet av en bil. Charmigt, är bara förnamnet.

På sedvanligt konsertmanér blev det dags för hitsen ju längre konserten pågick. ”Close to Me”, ”There Is a Light That Never Goes Out”, ”Kiss”. Stora Erlend-hits. Dessutom bjöds det på en dubversion av ”Don't You Want Me” med ny norsk text, sedan med texten till ”William, It Was Really Nothing” och avslutningsvis takhöjande allsång till originalet. Då hade Erlend sedan länge övergett alla illusioner och körde bara originalversionerna av hitsen rakt av, medan han själv stod och mixbordsdansade.

Dessutom hann han köra både ”Everything Is Everything” och ”If I Ever Feel Better”, någon dryg timme innan Phoenix själva ska gå på scen. De i mitt tycke enda två bra Phoenix-låtarna. Så nu behöver jag nog inte ens gå och se fransmännen. Två konserter i en alltså. Tack för det.

Under tiden blev det Erlend-dans, luftbas, luftgitarr, fruktkastning till publiken och annat kul. Som att se Erlend tappa byxorna. Till slut blev det dags för en Erlend-låt, men inte framförd av Erlend. Inte ens playback. Han tryckte igång låten och dök sedan ner i publiken och traskade runt en stund medan låten, komplett med sång, spelade för sig själv. Helt galet. På många sätt. Inte ett DJ-set. Inte en konsert. Något slags performance-framförande, kanske. En Erlend-spelning som bjöd på det mesta alltså.

Ja, utom några live-framförda Erlend-låtar då. Men det är ju sånt som händer.