Danskarna älskar inte längre manifest. Danskarna har tröttnat på manifest och insett att ett manifest inte gör musiken eller framförandet mer spännande eller utmanande. Ett manifest begränsar och gör tråkigt. Det är ungefär som när chefen ber en att ”se det som en utmaning”. Att göra något kul och vettigt av något väldigt begränsat. Det […][...]

Ett staket längs en äng. ”The Famous Mad Mile”. Ännu ett vardagsrum som fått agera inspelningsstudio. Titlar som ”Fishing Line”, ”Old Soul” och ”Beauty In This Town”. Jag vill vända i dörren. Men nu är det ändå Danny George Wilson som bjuder in. Wilson är den ena halvan av brödraparet från brittiska Grand Drive. Bandet […][...]

En spansk gitarr darrar till er par gånger och ger ifrån sig ett par skarpa, ensamma toner. Jag tittar på omslaget och ser en väldigt solbränd alternativt mycket arg man titta tillbaka. Mannen på omslaget är den legendariske, spanske tjurfäktaren Manolete. ”Dignity and Shame” berättar historien om denne och hans flickvän, den vackra aktrisen Lope […][...]

Keruben Ron Sexsmith och trummisen Don Kerr har tydligen spelat ihop för alltid. Och Sexsmith har alltid haft lite dåligt samvete för det där med att han varit ensam i rampljuset när Kerr har gjort en stor del av jobbet. Så nu fanns då ett gäng låtar i byrålådan. Låtar som blivit över från ”Retriever”. […][...]

”Soft Spot” från 2003 var ett tråkigt album. Det såg ut som en billig tvålförpackning och luktade vuxna resonemang och stillad längtan. Eef Barzelay var en nöjd och lycklig småbarnspappa i Brooklyn. Han var en man som inte riktigt hade tid att fundera på allt det där som gör Eef Barzelay till Clem Snides Eef […][...]

Owen Pallett från Les Mouches började som operakompositör på University of Toronto. Snart ägnade han sig emellertid mest åt stråkarrangemang åt band som Do Make Say Think, The Jim Guthrie Band och The Arcade Fire eller att spela i The Hidden Cameras, Internet, Les Mouches, King Tut och Picastro. Nu har han landat i soloprojektet […][...]

På framsidan av The Bear Quartets ”Angry Brigade” sitter Calle Olsson utomhus på en stol. Invirad i ett stort duntäcke. Tyst och ensam. En förgrundsfigur från bakgrunden. Han har spelat med The Bear Quartet länge. Han är lika mycket Firesides femte medlem. Men mest av allt ingenting av det där. Mest av allt är han […][...]

Uppför altargången skrider långsamt inledande ”Song For the Angels” och bereder vägen för ett lyssnande som kan bli gråtigare än en pms-fylla. Lättast hade varit att avfärda Tony Dekker som en självömkande kille med gitarr, klonerna anfaller!, men det låter sig inte göras. Även om det är akustiska gitarrer, banjos, skägg och rutiga skjortor i […][...]

Junip som lanseras som José González ”nya” band släppte sin debut-ep redan för fem år sedan. För ett par år sedan medverkade de på ”Svensk populärmusik volym två” med ”Turn to the Assassin” som återfinns på den ep bandet släppte i måndags. Junip, som förutom González består av Elias Araya och Tobias Winterkorn, bjuder inte […][...]

Jag lägger örat mot väggen för att kontrollera att jag hört rätt. Jodå. De spelar ”Ingen vill veta var du köpt din tröja” där inne. Häromdagen spelade de gamla Backstreet Boys. ”Show Me the Money and I'll Be Lovely”. På somrarna spelar de Gyllene Tider bredvid mitt öppna fönster. Eller Kylie Minogue. Eller Suede. På […][...]