Okej, jag kanske är lite sen med att sammanfatta 2007 års bästa. Redaktionen, läsarna och flera av mina redaktionskollegor har ju redan gjort det. Men saliga äro de saktmodiga. Här kommer elva punkter av det jag tycker var riktigt bra förra året. Dessutom en bonus med vad som ska bli bra med 2008. Allt är […][...]

När det var dags för dagensskiva.com-redaktionens årliga sammanfattning av årets bästa skivor, som ni alla kunde hylla eller dissa för några veckor sedan, satte jag Jens Lekmans album som nummer tio i min ”slutgiltiga” lista. Ganska godtyckligt faktiskt, det måste erkännas så här i efterhand. Jag hade knappt hört skivan alls. Varför den hamnade där […][...]

Ibland missar man saker. Jag hade helt och hållet missat den hype som tycks ha funnits kring Johan Melander när hans debutalbum Johan Melander & Nya stan kom förra våren. Och jag hade missat att hans nya ep Älskade du låg hemma bland de andra skivorna i min bokhylla. ”Kan detta vara någonting?” tänkte jag […][...]

Innan den här recensionen blev till hade jag gripits av den vanliga skivhögsångesten. Den som drabbar en recensent som har för mycket, eller för lite, skivor att välja mellan, och som inte har en aning om vad hon eller han ska skriva om. Rådvill som jag var gluttade jag in på dagensskiva.coms arkiv, för att […][...]

”Bomb-happy” är enligt pressreleasen och diverse källor på internet inte en person som har en förkärlek för att smälla av bomber, utan soldater, främst under första och andra världskriget, som fick för sig att de var odödliga efter alltför lång tid i skyttegravarna och därför begav sig upp ur dem, modiga och dumdristiga. De blev […][...]

Kate gick varmt hos mig förra sommaren. Kunde inte riktigt tröttna på den, och när jag lyssnar idag kommer jag på att jag fortfarande inte gjort det. När jag tänker efter är det nog en av mina favoritlåtar, någonsin. Därför blev jag väldigt glad när jag någon gång i somras fick höra att bandet bakom […][...]

Trendspaning: det är populärt att sjunga om killar som kallas Micke. Under den senaste tiden har jag fått tre skivor innehållandes låtar som kort och gott heter ”Michael”. Tidigare i höstas hyllade jag Timo Räisänens låt med det namnet som den bästa på hans nya skiva. Förra veckan damp The Dreamers Day For Night ned […][...]

Malmö är en underbar stad. Lite blåsig kanske, men med milda sköna höstar och trevligt folk. Men den främsta fördelen med Malmö är kanske att det är ett ställe som släpper ifrån sig mycket enormt bra musik. Nu senast har jag till min stora lycka fått upp ögonen för Salut!Machaut. De sex bandmedlemmarna tycks redan […][...]

Falsksång i all ära. ”Det är väl grunden i all indiepop?” proklamerade två kompisar till mig när jag klagade över sångaren i Kalla fötters förmåga att sjunga genomfalskt. Jag vill visserligen inte sträcka mig så långt, alls, som att gå med på mina vänners påstående. Men det finns falsksång med stil. Och sådan som saknar […][...]

Lars Winnerbäck har alltid betytt sorgsenhet för mig. Även de lyckligaste sångerna för med sig någonting tårfyllt, någonting trasigt. Kanske är det mycket på grund av mina egna hjärtbrustna associationer, eller så är det så att Winnerbäck alltid får fram någonting ledsamt i allt han gör. Men det kanske är först på Daugava, som nya […][...]