dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Sambassadeur: Migration
Migration (cd) Sambassadeur
2007
Labrador/Border
8/10

Ingen lätt indie

Kate gick varmt hos mig förra sommaren. Kunde inte riktigt tröttna på den, och när jag lyssnar idag kommer jag på att jag fortfarande inte gjort det. När jag tänker efter är det nog en av mina favoritlåtar, någonsin.

Därför blev jag väldigt glad när jag någon gång i somras fick höra att bandet bakom sommarhiten, Sambassadeur, skulle släppa nytt. Ny skiva. Spelningar. Roligt.

När jag väl, någon gång i september, oktober, fick albumet Migration hade min brinnande låga blivit lite svagare. Visst hade jag sett fram emot albumet, och visst lyssnade jag, men kanske inte sådär hängivet som jag annars skulle ha gjort. Kanske var det för mycket bra i musikväg som kom samtidigt och krävde min uppmärksamhet, kanske gjorde jag som jag så ofta gör, fastnar för en låt på skivan och spelar den, bara den.

När jag nu koncentrerar mig lite mer, och lyssnar lite noggrannare och intensivare, är det svårt att ignorera Sambassadeur. För att vara en kort popskiva krävs det ändå något mer än några lyssningar. Det som kanske låter lite anonymt till att börja med växer till en sjunga med-hit så småningom.

Musikmässigt påminner det en hel del om annat som släppts på Labrador. Lite hårdare än Acid House Kings och Club 8, inte lika rakt som Ronderlin, men ändå i den stilen. Anna Perssons varierande röst gör såklart sitt till, stundtals mörk och omsvepande, ibland ljus men aldrig pipig. Skivan varvar upptempopop, såsom singeln Subtle Changes och Final Say, med intensiva tillbakalutade alster, till exempel vackra Falling in Love och albumets sista låt, den instrumentala Calvi.

Migration är den första skiva som bandet spelar in i studio. De tidigare EP:arna och det självbetitlade albumet har alla blivit till i någon av bandmedlemmarnas lägenhet. Vissa fasade för att Sambassadeur skulle tappa sin charm i och med detta nya, lite lyxigare grepp, men jag tycker inte att någon oro behövs. Det låter bra. Det är fortfarande charmigt.

Tyvärr är albumet, som så ofta när det kommet till indiepop, snabbt genomlyssnat. Nio låtar, visserligen den längsta med en längd på nästan sex minuter, trängs knappast. Det kunde ha blivit plats för lite mer, kan man tycka.

Min favorit, nu när den första riktiga snön har fallit i Stockholm, är Someday We’re Through. Vacker, kärleksfull och lite sorglig. Kanske sammanfattar det hela albumet ganska väl.

I see something falling down
It was in the air, now it’s in your hair
I’ve got you all left out
You’re the kind of person I can’t do without

Madelene Holm

Publicerad: 2007-11-14 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-14 08:28

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4368

16 kommentarer

Finaly say och Subtle Changes är nog de bästa spåren på skivan.

RONNA Oregistrerad 2007-11-14 08:00
 

The Park är outstanding

Patrik Oregistrerad 2007-11-14 09:36
 

The Park och Subtle Changes är årets bästa svenska låtar. Sambassadeur är som sända ifrån himmelen. När man trodde man helt hade tröttnat på jangel-indie damp de ned och visade vart skåpet skulle stå. Mitt nuvarande favoritband i Sverige.

Stefan Storm Oregistrerad 2007-11-14 11:17
 

Jag måste lyssna mer på The Park då. Dumt att jag inte lagt in skivan i mp3-spelaren.

RONNA Oregistrerad 2007-11-14 13:19
 

Jag gillar Sambassadeur, de har gjort några riktigt bra låtar som exempelvis ”Between the lines”. Tyvärr hade jag oturen att råka se dem live i våras, och det var verkligen helt jävla värdelöst. Antingen hade de (eller jag, för den delen) en riktigt dålig dag, eller så är de bara totalt kassa live. Tyvärr gav denna spelning mig dåliga vibbar vad gäller bandet i övrigt, så jag har knappt lyssnat på dem sen dess. Nya plattan ligger dock i Ipoden, jag ska ge den en ärlig chans och, vem vet, kanske kommer jag till och med gå på konsert till för att se om det förra giget bara var en olycklig engångsföreteelse. Jag vill ju tycka om dem juh.

Knugen Oregistrerad 2007-11-14 13:28
 

Bra för att vara svensk indie.

Kapten Arschle Oregistrerad 2007-11-14 14:37
 

När ska Ola recensera Burial?

E Oregistrerad 2007-11-14 17:45
 

kan vi inte komma överens om att aldrig mer stava ordet ”ju” med ett ‘h’?

klumpen Oregistrerad 2007-11-14 18:26
 

låter dom som Brown?

Medlem 2007-11-14 19:10
 

http://www.myspace.com/thebelltheband är bättre.

Dazzle Medlem 2007-11-14 19:37
 

The Park är den bästa poppärlan på väldigt väldigt väldigt länge.

Stefan Oregistrerad 2007-11-14 21:08
 

Nästan som Brown, fast bättre.

RONNA Oregistrerad 2007-11-14 21:49
 

Instämmer i knugens inlägg. Såg dem också live för en tid sedan, och det måste vara bland det absolut sämsta jag hört. Falskt, otajt och bara rent allmänt dåligt och oengagerat. Har därför också haft en stor skepsis till dem sedan dess. Men så hyllat som detta album blivit får man väl kanske ändå ge det en liten chans…

christian Oregistrerad 2007-11-14 22:05
 

Precis vad jag menar med ”bra för att vara svensk indie”. Otajt, falskt, kass sång på språkligt och dialektalt usel swenglish, fula illasittande kläder från Myrorna, truligt, ingen som helst utsrålning och allmänt trist. Men ändå lite småcharmigt och kul för stunden i all sin taffliga mesighet. Dvs svensk indie.

Kapten Arschle Oregistrerad 2007-11-15 06:50
 

Menar ni Brown som stod i källaren och sjöng:
”Duuuuuuuuuuuu-du-du-du-duuu” ?

Erik Oregistrerad 2007-11-15 10:15
 

jajamensan, står motala-hype som spelar med ryggen mot publiken. så jäkla bra indie-tolkning :P

Medlem 2007-11-15 14:56
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig