När jag, någon gång tidigare i våras, fick Autisternas fyraspårs-EP Himmelen var jag nära att tokdissa skivan, bandet och allt, bara efter några få lyssningar. Kanske mest på grund av tredje spåret Tankar, försvinn! och öppningsraden ”Det finns saker som aldrig släpper taget, som en fästing på din stjärt”. Inte särskilt roligt, fyndigt, lockande eller […][...]

Jag kan knappt lyssna på Death Cab For Cutie. Det är minerat område, jag vet att det kommer att påverka mig i en riktning som jag inte vill vandra i. Det är nära. Det är personligt. Det är plågsamt. Men det är ändå svårt att hålla sig ifrån. Ben Gibbards storhet och geni har diskuterats, […][...]

När jag för första gången hörde några låtar av The Sound of Arrows, eller Arrows som de då hette, någon gång i höstas, föll jag direkt och pladask för den underbara poplyriken. När nu debut-EP:n snart landar i våra hjärtan och butiker är jag inte besviken, men saknar några av de spår jag hörde i […][...]

Markusevangeliet måste vara ett av de bästa albumnamnen någonsin. Just för detta sammanhang, förstås. Om Orup släppte en skiva med det namnet skulle det tappa hela poängen. Men nu är det helt perfekt. Så självklart. Och även om Markus Krunegård inte berättar om Jesu liv och leverne är det ändå ett liv som målas upp […][...]

Mars, vilken månad. Vår, vinter, vår. Musik? Jepp, dags för redaktionen att sammanfatta igen. Och Kal och Madelene gör podradio av det hela. Njut. Håkan Hellström Kär i en ängel Han har blivit en stor pojke nu och sjunger om lycklig tvåsamhet istället för lyckopulver. Något en traditionalist som jag själv uppskattar. (Agnes Arpi) In […][...]

Det är lite roligt. Så snart jag rippat in Poor Favours debut-EP Facing Silence EP på datorn och de första växande tonerna av förstaspåret Jealous når ut i mitt vardagsrum medan jag är på väg för att hämta kaffet i köket, så är jag förtjust. Pop med godartade, glada syntar, en liten gitarr som smyger […][...]

Snyft. Jag blir alltid lite ledsen av att lyssna på Elin Sigvardsson. Ja, det är nog rätt många tårar jag fällt till låtar som Where to Start, Dear I och Porcelain. Ärligt talat gör jag det fortfarande. Det blir för mycket, för nära, för känsligt, Sigvardssons texter, hennes sång och hennes gitarr. Nya skivan, A […][...]

Jag har undvikit att lyssna på tidigare material som Britta Persson klämt ur sig. Antagligen mest för att jag av en vän hörde att hon var otroligt pretto. Man ska inte tro allt man hör. Och den där vännen kan ju inget om popmusik. Efter två demos, en EP och debutalbumet Top Quality Bones and […][...]

”Men visst var det så att nån annan har gjort det här förr, nån som inte var dålig?” sjunger Hästpojken i sin hit Shane MacGowan. Och det kan vara sant. Jag är mycket motvilligt inställd till bandet som består av Martin Elisson från Bad Cash Quartet och Poplars (Lars Malmros) från Broder Daniel. Tillsammans gör […][...]

Onsdagskväll. Jag står i köket och lagar mat. Makaroner. Lagom glamoröst. Mobilen ringer. ”Tomas Lundström” förklarar displayen. –Hallå Holm! Efter lite småprat om jag vet inte vad frågar jag lite vuxet vad Tomas har på hjärtat. – Jo, den här Moto Boy, säger han på sin distinkta småländska. Kan du inte recensera den? Tidningarna skriver […][...]