Recension
- Moto Boy (cd) Moto Boy
- 2008
- Song I wish I had written
Platt fall
Onsdagskväll. Jag står i köket och lagar mat. Makaroner. Lagom glamoröst. Mobilen ringer. â€Tomas Lundström†förklarar displayen.
–Hallå Holm!
Efter lite småprat om jag vet inte vad frågar jag lite vuxet vad Tomas har på hjärtat.
– Jo, den här Moto Boy, säger han på sin distinkta småländska. Kan du inte recensera den? Tidningarna skriver ju jättemycket om honom, till och med jag har ju läst det.
Jovisst, tänker jag.
Moto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, gav förra året ut singel Blue Motorbike – en toksvängig 80-talsdoftande dänga som jag hyllade som det bästa som hänt i musikväg i juni månad (visserligen kom den ut i maj). Ett album var lovat någon gång till 2008 och nu har det alltså redan dykt upp, självbetitlat, med en suddig Humlebo på konvolutets framsida och låttitlarna i en kurvig stil som gör det svårt att tyda vad spåren egentligen heter. Själva skivan är knallrosa. Fin.
Men när den väl är inne i skivspelaren sviker Moto Boy all förväntan och längtan som han faktiskt lyckats bygga upp hos undertecknad. Ingen låt är lika medryckande som debutsingeln, och ingen har ett lika självständigt sound. Försiktiga gitarrintron följer på varandra, Humlebos sorgsna, vackra falsett mässar fram någonting om hjärta och smärta och om att rida hans vilda häst. Allting blandas i ett hopkok av lugna låtar utan drag, och det mesta låter likadant.
Det finns dock charm i vissa av spåren, och ljudbilden är tät och stundtals smäktande. I Miss You Baby har en refräng värd att sjunga med i, Love is the One Thing You Can’t Pretend med den upprepade textraden â€I want to be near you†är ett perfekt prov på Humlebos känsliga, gråtmilda stämma. C har snillrika partier. En i taget gör sig låtarna mer till sin rätt. Men på ett helt elvaspårsalbum blir de vackra pdelarna otydliga och svajande av helheten.
Jag har hört att Moto Boy har mycket utstrålning på scen, och han har gjort sig känd för framträdanden iklädd skinnjacka utan någonting under. Det låter inte vidare sexigt, men det hoppas jag inte heller är meningen. Men kanske lyckas Humlebo bättre på scen än på skiva. Charmen kan behövas.
Publicerad: 2008-01-26 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-25 21:42
12 kommentarer
Jag kommer aldrig ge den här killen en chans eftersom han använder sig av samma jante-retorik som Johan Stael von Holstein.
#
Men är det inte synd om paraonikern Johan Stael von Holstein och alla de andra ”entrepenörerna av kött och blod” för att låna modersuggan Maud Olofssons standardfras. Tänk lilla Johan, vad vore världen utan dig! Nolla.
#
Från Färila½½
Hög tid att den metropolen får sin rockstjärna.
Heja!!
#
fna lik han casusis claay!!!§ neee kan de iinte va cc´´
#
Jag skulle kunna ge det en chans för att visa mitt stöd för ostburgaren på Arnes Servering i Färila, men nej.
#
CarlT visar hur usel han är på grammatik. Gör om, gör rätt.
#
Moto Boy känns som en ”snyggkille” som hamnade snett nån gång under gymnasietiden. Han knullade säkert med platinablonda bimbos bakom ryggarna på sina glasögonprydda klichérandiga poptjejer. Eller så är han en utstuderad produktplacering av de där tjocka, flintskalliga tvillingarna i idoljuryn. Hursomhelst. Trist så det förslår. Läs den här recensionen om fem år och ge mig rätt.
#
Du kan væl skriva under eget namn, Primal.
#
Vansinnigt vacker musik på hela skivan – den förtjänar all den hyllning den redan har fått i press och tv. Moto boy kombinerar formidabel röst med lättsamma melodier och är fullständigt fängslande på scen. Att inte ge honom en chans är att gå miste om något oförglömligt. Och den som gör sin research ordentligt vet också att killen är genuin – han har gjort allt själv och har ingen uppbackning av stora bolag eller kommersiella krafter. Men det är klart – det är lätt att kritisera utan att kolla upp fakta. Det verkar ligga i tiden.
#
Mota boy är det bästa som hänt svensk musik på många år. Det finns ingen jävla Idol jury bakom honom, han är helt självlärd och vill stå på egna ben, inte bli någon formad popstjärna. Han har skrivit all musik och text själv och spelat in det mesta av skivan hemma i sitt vardagsrum. Han spelar så gott som alla intsrument också på skivan. Det kan man kalla talang. Att se Oskar live är otroligt häftigt. Här är en kille som vågar ställa sig ensam på scen med en elgitarr och sjunger som en gud – i motsats till de flesta andra artister i detta land. Nä, ta och gå och se honom live och kom tillbaks till detta forum sen och berätta vad ni tyckte. Han måste upplevas live.
#
m = motorboy
#
He he nä nä, Maria heter jag. Och jag menade så klart Moto Boy, INTE Mota boy. Varför är du så arg ”arg skåning”?
#
Kommentera eller pinga (trackback).