Det är svårt att som recensent ställa in öronen för en skiva som man längtat efter, som gång på gång blivit uppskjuten men som till slut, när hoppet började sina, äntligen släpps på riktigt. Samtidigt som man bara vill älska den hejdlöst, är rädd för ett misslyckande och att ens känslor när man lyssnar på […][...]

För två och en halv månad sedan skrev jag om Julian Brandts debutsingel Looks and Talent (Don’t Always Go Together) och hyllade det partyromantiska som finns särskilt i den förlängda remixen. Då var det bra. Och den låten och de andra på singeln är fortfarande bra. Men när jag hör den uppföljande Love Can Turn […][...]

När jag läste titeln på The Radio Dept.:s nya singel kom jag osökt att nynna på isländska housegänget GusGus låt med samma namn från albumet Attention som kom sju år sedan. Det var alltså innan jag hört radiodepartementets David, för de två har inte särskilt mycket gemensamt. Det kunde jag slå fast ganska kvickt. Ja, […][...]

Det är två år sedan det stockholmsbaserade bandet Lacrosses debutalbum, This New Year Will Be for You and Me, kom ut, även om det känns som det var nyss. Jag minns att jag tyckte att det var bra, men att jag nog ville lyssna lite mer på det än vad jag gjort. Men jag minns […][...]

Jag vet inte om vi vågar tro det, efter alla uppskjutna albumsläppsdatum, men den senaste nyheten är att The Radio Dept. släpper en ny ep så snart som 24 juni. Den kommer att heta David och innehålla fyra spår. Det finns inget datum för kommande albumet än, men att det kommer en till ep så […][...]

Ångest. Det är ganska mycket sådan på The Legends nya album Over and over. Krypande, svidande, svartsynt ångest. Ja, allt det där som kännetecknar just den känslan. Minnen, saknad, mörka hål, ensamma nätter, droger, alkohol. Johan Angergård har själv förklarat ”Jag spenderade halva förra året med ångest och tala om ångest och jag gjorde en […][...]

Det är snart ungefär två år sedan The Mary Onettes släppte sitt självbetitlade och superhyllade debutalbum (och undertecknad var med i hyllningskören). Trots att det inte känns så längesedan blev jag oerhört glad av att höra att det var nytt på gång, och ännu gladare av att höra konstverket i fråga. För The Mary Onettes […][...]

När jag recenserade svenska Monde Yeux’ debutalbum, Naked Girls, förra året var jag glatt förvirrad av att resten av skivan inte var lika stompig som inledande titellåten. När de nu ger ut en liten ep i väntan på uppföljaralbumet Duke & The Drug Dealing Dinosaurs, känns det bekant men inte lika förvirrande. Egentligen, och det […][...]

I videon till Looks and Talent (Don’t Always Go Together) står Julian Brandt och fåndansar i trendtöntiga solglasögon medan Paulinda Crescentini ser lite osäker ut där hon sjunger med. Ironi, tänker jag, men jag tror inte att det finns så mycket ironiskt med musiken. Eller kanske lite. Men det är inte viktigt just nu. Call […][...]

The Mary Onettes har lagt ut två nya låtar från kommande trespårs-ep:n Dare på sin Myspace. Dels titelspåret, dels tredje spåret God Knows I Had Plans. Undertecknad har hört hela ep:n och kan meddela att den som gillade det självbetitlade debutalbumet inte lär bli besviken. Bandets speciella sound finns i högsta grad kvar. Dare släpps […][...]