När jag recenserade svenska Monde Yeux’ debutalbum, Naked Girls, förra året var jag glatt förvirrad av att resten av skivan inte var lika stompig som inledande titellåten. När de nu ger ut en liten ep i väntan på uppföljaralbumet Duke & The Drug Dealing Dinosaurs, känns det bekant men inte lika förvirrande. Egentligen, och det ska erkännas, är jag inte säker om Kiss kan klassas som en egen ep eller om det bara är smakprov från utgivet och kommande material.

Hur som helst. Ep:n, som jag har valt att trots osäkerheten kalla detta, är svängigt på ett annat sätt än debuten var – om man ser till det stora hela. Istället för att börja alert och dansant och sedan lugna sig, som på debuten, är låtarna alltigenom stompiga, precis som låten Naked Girls, som också återfinns på den här plattan. Energiskt och dansant alltså.

Soundet är i övrigt likadant som förut. En tätt ljudbild med diverse instrument, piano, synt, ukulele och diverse blås, bland annat. Inledande Kiss är snabb frenetisk likaså avslutande Long Gone, medan Money och Black Lungs är nertempade. Den senare, som är en vacker snyftsak och min favorit på den här lilla samlingen, ska tydligen vara skriven i häktet i Hultsfred.

My lungs are black
My liver is a sponge

Det känns som om Monde Yeux har tagit inspiration från alla möjliga håll och jag kan stundtals höra saker som för minnet till något annat, men det försvinner lika snart. Jag tycker, liksom förra året, att Monde Yeux är riktigt roliga och ett bra inslag i den svenska popscenen.