November är kallt och ruggigt, så Kristofer passade på att bli gubbjävel (24!), samt begrava sig i dessa hjärtevärmare: 1. The Band of Blacky Ranchette – ”Getting it made” Arizonas egen Lou Reed, Howe Gelb, alltså, har samlat lite kompisar runtom sig. Howe Gelb har väldigt gott om tuffa kompisar. Eller vad sägs om: Neko […][...]

Någon här som kommer ihåg Bruce Springsteen? Bruce Springsteen var en orakad, lite lufsig kille som kom från halvtrasslig arbetarklassmiljö och han brukade skriva låtar om det, om hur hans farsa knegade på fabriken för att familjen skulle kunna ha mat på bordet. 1978 lyckades Springsteen fånga alla de där oidipala demonerna och stänga in […][...]

INTERIÖR: en bingolokal i en förort strax söder om Stockholm. Rummet är insvept i en blågrå slöja av cigarettrök. Väggarna är tapetserade med affischer på Lovin' Spoonful, Joe Callicot och Lennart Persson. UTROPAREN är en femtioårig GUBBE med SKÄGG. BINGOSPELARNA är femtioåriga GUBBAR med SKÄGG. Oroväckande många av dessa bär flanellskjorta. UTROPARE: ”Bertil 7, Enkel […][...]

5. The White Stripes – ”I Just Don't Know What To Do With Myself” Burt Bacharach skrev originalet och Dusty Springfield missuppfattade precis allt med texten och försökte stöpa om det i någon slags känsla av att inte ha en aning om vad man ska göra själv när man tidigare delat allt med Honom eller […][...]

”When the weight of the world has got you down and you want to end your life. Bills to pay, a dead-end job, and problems with the wife. But don't throw in the tow'l, 'cause there's a place right down the block Where you can drink your misery away At Flaming Moe's… When liquor in […][...]

Bla, bla, bla, soniska gräddtårtor och en mättad scen, bla, bla, bla, namnbricka runt stortån på rock'n'roll, bla, bla, bla, fem osnutna överklasslynglar, bla, bla, bla, New York och sjuttiotal och punk, bla, bla, bla, hype och slitna jeans och Converse och bla, bla, bla och tidsaxeln delas upp i Före och Efter ”Is This […][...]

I begynnelsen var 1977 och Grateful Dead spelade in den här låten ”Samson & Delilah” och Gud såg att Jerry Garcias verk var gott, så han fixade så att det där stycket om att styrkan sitter i håret kom med i Bibeln också. Kruxet är bara att det är fel. Det är egentligen precis tvärtom: […][...]

På sin fjärde platta, ”Deathrace King” (2000), uppnådde The Crown vad de alltid eftersträvat. De skapade den ultimata knäkrossarskivan. Ett monstrum stöpt ur den köttigare av deathrash-formerna, uppbyggd av lika delar apokalypsdån, malande köttkvarnsbas och en speedad ”Exorcisten”-Linda Blair till Johan Lindstrand bakom micken. Om du någon gång i ditt liv planerar skjuta upp ett […][...]

Oktobers cylinder är laddad och går på repeat: 1. The Diplomats of Solid Sounds – ”Swamp Chomp” Stax, Shaft, Memphis-soul och New Orleans-funk! Koklockor, handklapp, saxofoner och en stor jävla Hammond B3 som går buss på ballarna! Tänk Booker T & The MG’s, tänk The Meters, tänk hur lätt det kan vara att förvandla neonglänsande […][...]

Jag och förste jakmjölkare Drazdil tittade på varandra och sa: ”Fantastisk video.” Och: ”Fantastisk låt.” Vilket bevisar att man inte behöver besitta någon större verbal förmåga för att vara musikskribent. Ibland behöver man faktiskt inte genomgå någon större analytisk process än så. ”Step Into My Office, Baby” är en fantastisk låt med en fantastisk video. […][...]