Recension
- Room on Fire (CD) The Strokes
- 2003
- RCA/BMG
Stackars rika rockpojkar
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- Ja, den är jättesnygg.
Bla, bla, bla, soniska gräddtårtor och en mättad scen, bla, bla, bla, namnbricka runt stortån på rock'n'roll, bla, bla, bla, fem osnutna överklasslynglar, bla, bla, bla, New York och sjuttiotal och punk, bla, bla, bla, hype och slitna jeans och Converse och bla, bla, bla och tidsaxeln delas upp i Före och Efter ”Is This It” och bla, bla, bla och så vidare och så vidare.
Finns det något att säga som inte redan sagts om The Strokes och ”Is This It”?
Nej, det finns det givetvis inte.
Skäggiga gubbar som trippar på nostalgi, vintage Levi's och Iggy har redan skickat Casablancas-orkestern till månen via Kina och runt och tillbaka.
Kanske hade folk bara slutat hoppats.
Men det ska inte hymlas med att The Strokes lyckades vrida ur sig all den rastlöshet, frustration och skrevstinna kåthet de marinerats i och sedan fånga upp allt detta i flykten på en bit aluminium i trettiosex minuter och tjugonio sekunder.
Ingen förstod sig på dem, snutarna var puckade och allt de ville göra var att stjäla din oskuld.
Det funkade rätt bra.
Men nu när rampljuset falnat och något som liknar en baksmälla från helvetet kommer krypande från hörnen är det dags att ställa sig en fråga och det är en fråga jag ställde mig redan när jag hörde debuten: hur följer man upp ”Is This It”?
Antingen använder man all den psykiska press det innebär att vara rockens frälsare som ammunition för att skapa en ännu råare och ännu elakare hormonurladdning, en som bara skjuter skallen av folk och som blåser ”Is This It” till ruiner.
Eller så kan man spela in ”Is This It” igen och gräva fram Jimmy Destris gamla synt (discoblixtar i konvolutet!) och hålla tummarna stenhårt för att folk ska tycka att det är rock'n'roll.
Det är så uppenbart att du inte ens tillåts gissa.
The Strokes 2003 är ett gäng mätta killar som lirar blaskiga covers på The Strokes 2001.
Rockärmarna är tömda på ess och det som var nyhetens behag är nu bara sååå förra veckan och det finns redan så många band som är det nya The Strokes att det blir väldigt ont om rum för det riktiga The Strokes.
Det är samma burkiga trummor, samma distpaketerade gitarrer och Casablancas, som på ”Is This It” lyckades låta både rastlös och nonchalant – som ett ADHD-fall på Carlsberg – har här blivit så kamouflerad i mixen att man inte ens orkar bry sig om hans inblandning.
Och det är väldigt symptomatiskt för hela skivan.
”I don't wanna change your mind”, sjunger han själv på sjunde spåret, ”Under Control”. Sedan sjunger han, ”I don’t wanna waste your time”.
Ledsen, men du är för sent ute.
I båda fallen.
Publicerad: 2003-11-11 00:00 / Uppdaterad: 2003-11-11 00:00
74 kommentarer
VAFAN½!!! mina OCH lokkos husgudar!!!???
#
yeah, the way to go!
”The Strokes 2003 är ett gäng mätta killar som lirar blaskiga covers på The Strokes 2001.”
.word.
#
ah ok detta var nog den sämsta recensionen…
du kunde inte hålla dig från att skriva rubriken ”stackars rika rockpojkar”?…
skivan är snudd på 9/10
#
Dimman säger att det ska vara elektroniskt
#
Detta var fan den tröttaste recensionen någonsin.. 3/10? Denna skivan är en av de absolut bästa jag lyssnat på i år. Nu har det riktigt slått slint i huvudet på er.
#
Uppfriskande med en nia på is this it och en trea på room on fire. Eller inte…jag kan ju citera dig själv.
”Det är så uppenbart att du inte ens tillåts gissa.”
Det är så fegt, och så löjligt. Jag skulle nog sätta en 6:a på båda skivorna…
Go…with the flow, nananananaaananana
#
Den här skivan är mycket, mycket bra. Har det blivit inne att dissa Strokes?
#
Ha ha! Spot on! Here today, gone tomorrow…
Inse rock är trist.
Lyssna istället på:
http://www.dagensskiva.com/index.asp?datum=2003-8-7
#
Tyckte inte om The Strokes ens på deras första skiva och det här tycker jag ännu mindre om. Det är bara tråkigt om ni frågar mig. När kommer recensionen på Jay-Z? Ola?
#
bra recension! sammanfattar i stort sett mina fördomar jag redan hade om the strokes.
#
Alltså, varför måste skivan jämföras så extremt med debutskivan? Vi vet vad de kan, visst, men inte ska man totalsåga den för det. Använd samma måttstock för alla band tack! I så fall hade det förmodligen blivit en femma eller sexa tippar jag på.
Jaja, jag vet att det är subjektiva åsikter och att jag egentligen inte borde bry mig…
#
Brats kan inte göra rock.
#
Är det bara jag som tycker att många av låtarna går alldeles för sakta? Det blir inget tempo liksom.
#
Stackars trötta recensenter.
#
idiot.
så jävla irriterande pretto-recension.
#
Recensionen var riktigt jävla bra skriven.
Synd bara att det är så ruggigt fel. 8/10 på min skala.
#
jag har knappt ens lyssnat på första Is This Shit, This Is Shit eller vad den heter; Room On Fire är alltså bortre parantesen på en denna musikhistoriska krusning på ytan; dags att dra vidare för dom som inte redan gjort det.
#
lite oengagerad recension kanske, men det var ju ett rätt kul betyg. även om 12:51 var helt okej iaf.
#
Watcher, vad tyckte du om Hackett?
#
Kristofer Ahlström verkar inte vara så smart. Inte påläst heller. Trötta och covers på sig själva? Dom sparkade en prodcuent (den tröttaste av dom alla kanske? Radioheads slitna gammla ångestproducer), det tycker jag visar ambition. The Strokes visste vad dom ville göra. Och sen, ja, jag kan hålla med om att ”Room on fire” låter som ”Is this it”, men vad gör det? Lyssnade vi inte alla på den skivan till sista spår, och om igen, och törstade, bad om mer? Det är vad vi får nu! Mer av det vi älskade och älskar The Strokes för. 9/10!!! Margit på labyrint.nu har bättre koll än prettonissarna på dagensskita, öh, skiva. Go!
#
oj oj ojvilken dålig recention
visst skivan är kanske inte lika bra. den kanske låter som ”is this it” men då borde den ju ha fått ett betyg som ”is this it”, sju eller åtta sätter jag
#
en 3:a !?!?? pinsam recension. jag var lite skeptisk i början, men den växer som fan. skulle nog dra till med 8/10. låt er inte avskräckas av trångsynta idioter.
#
Maste man andra sig?! Alla sager att det later likadant. Men kanske The Strokes tycker den stilen e javligtbra. Tex ”Ja, nu nar vi ska gora var andra skiva maste vi andra musiken, for det maste man!”
Tycker det ar sa javla marklig kritisism. Gillar som fan The Strokes musik varfor andra da? Haller fortfarande!
#
det jobbigaste är att det inte bara är skäggiga gubbar som trippar på strokes nostalgi, även många vilsna ungdomar som fått för sig att det är såhär ”riktig musik” ska låta.
#
Det är är inga syntar, det är gitarrer med effekter, har inga recensenter koll? Det var samma på Cricket.
#
FAN vilken usel recension! Tacka vet jag labyrint.nu, där har de i alla fall vett att ära de som äras bör, dvs the strokes. det är nog sista gången jag är här på dagensskiva.com. usch!
#
fy va tröttsamt med småungar som inte kan inse att recensioner är individuella. Bara för att Kristofer Ahlström inte gillar plattan betyder inte det att ni inte får gilla skivan. Riktigt jävla infantilt att bli upprörd över att en recensent inte tycker som en själv.
#
Bra kandidater för gräsligast omslag, men du har missat Rufus Wainwright.
#
Jag hoppas att recensenten av denna usla recension dör Jävla fitta!
Nä, jag skämtar bara…men recensionen är verkligen urusel. Skivan är inte så bra som jag hoppats på men att det skulle vara 3/10 kvalite på den är nonsens.
Du är elak
#
Och direkt efter Gabriel vill jag gå in och berömma recensenten. Bra skriven skit, helt klart.
#
trendnervös prettorecension
#
”Men nu när rampljuset falnat och något som liknar en baksmälla från helvetet kommer krypande från hörnen…”
Ja, debuterar man på plats 4 på den Amerikanska albumlistan, nummer 2 på den Brittiska och nummer 6 på den Svenska har rampljuset verkligen falnat
Jag har inget emot att du dissar The Strokes men jag känner mig ändå manad att försvara dem. De förändrade mitt musiklyssnande 180 grader och det kommer jag alltid att älska dem för.
Fan, det GÖR ont haha
#
Tycker skivan är halvhyfsad, en 5:a. Lite sämre än förra. Jag inbillar mig att båda skivorna hade varit bättre om de låtit bli att anlita någon producent alls.
#
Sjysst skiva, köpte den häromdan. Tycker inte alls den är som förra, den här har inte lika ”poppiga” låtar. Här är det det som fanns mer i bakgrunden förut; sköna slingor, som fått hamna mer i förgrunden. Inte riktigt lika mycket som förra att man sätter på en låt som man låter styra över en några minuter; den här kan istället ligga i bakgrunden å skapa en grym atmosfär. Låter kanske negativt… men inte.
The Strokes är ett band som är här för att stanna. Respekterade, men de stannar inte, vilket de inte behöver, på några innelistor kanske…
Måste något vara perfekt vid just ett tillfälle (då Is this it släpptes) för att vara helt fel om två år… Inte för mig.
#
håller med..låtarna är inte alls lika direkta pophittar som på förra skivan…
och sen…..skivan är grymt snygg…
#
Konstigt. Jag tycker denna skiva är ännu poppigare än Is This It, men låtarna fastnar ändå inte på samma sätt.
Synd, jag ville verkligen att denna skiva skulle äga mig som föregångaren.
#
haha, vilken känslostorm! jag tycker watcher of the skies skrev ungefär årets kommentar. snygg sammanfattning på allt som någonsin skulle kunna behöva sägas om strokes.
#
Tycker det var en av de bättre recensioner jag läst av denna skiva. Den är dock inte så mycket sämre än den förra eftersom de låter exakt likadant…
#
ni fanboys är roliga ni.
jag har iofs inte lyssnat på skivan mer än en halv gång, men eftersom jag inte gillade första så antar jag att det är meningslöst att slösa tid på den här.
det finns ju roligare saker att göra.
#
Detta visar bara att Strokes var överhypade när de gav ut första skivan. De är inte bättre än 3/10, de var inte bättre än 3/10. De är brats med låtsasångest som alla SKULLE gilla. Bra recension!
#
Jag förstår inte folk som påstår att det är samma skiva som 'Is this it', då kan man inte ha lyssnat mycket. Om Is this it var en svart-vit sketch, så är det här det fullt ifyllna konstverket.
Men såklart, det är bara min åsikt. Lyssna en gång till.
#
jag håller faktiskt med recensenten! skivan är skittrist!
#
Jag tyckte den första skivan var lite för seg. För lite poppunk för min smak, det brände bara till i 2-3 låtar. Den allmänna uppfattningen här verkar vara att denna är ännu släpigare. Känns som om jag just sparade 150 spänn då.
#
Det är en av de tristaste skivor jag hört i år. Det är den och Bad Cash Quartets ”Midnight Prayer”.
#
Ah, intressant, oavsett om en skiva blir sågad eller hissad, så tycker 75% av besökarna att recensenten är helt dum i huvudet. Kan det vara jantelagen som frammanar dessa arga kommentarer om ”tröttaste recensionen någonsin”, bara för att man inte vågar skriva ”Jag vill också recensera ju, låt mig, LÅT MIG!!!”
#
Det här var elakt i överkant! Så dålig är den inte!
#
ouch! jag beställde den här i går! ska jag avbeställa nu medan det går!?
#
Jag antar att recensenten menade att dom valde ”Jimmy Destris gamla synt”-alternativet. Låter som ett bra val – synt är alltid bra. Bra där…
#
Snälla sluta med smygreklamen för Labyrint. Det är ju Sveriges tröttaste recensionshemsida!
#
Varje gång nån skriver om The Strokes så måste det nämnas att de är rika och/eller ”slynglar”. Får man inte göra rock om man råkar vara född in i övre medelklass och har pengar??
#
Det här var nog faktiskt den tråkigaste, mest oengagerande och sämsta recentionen någonsinn på dagensskiva!
#
Problemet med hypen. Först är man hippast för att sedan vara ohippast bara något är efteråt.
#
Jag tycker Kristofer har helt rätt.
”This is it” var – och är fortfarande – en skitbra skiva. Den här gången låter det bara som en trist upprepning. Låtarna har inte samma kraft. Samma sköna melodier. Eller helt enkelt samma nyhetsbehag. Jag har lyssnat på skivan ett tjugotal gånger utan att hitta något som greppar tag. Synd.
#
Folk som dissat denna skiva och hyllade förra skivan avslöjar sig själva. Ganska tydligt att dom flesta bara lyssnade på Is This It för att det var hype medans dom som verkligen gillade musiken tycker om denna skiva också.
#
And you'll be nekked by the end of this song.
#
Svårt att inte hålla med i vissa avseenden, men det låter ju fortfarande väldigt bra. Det är ju inte bara nyhetens behag som är det avgörande, i.a.f inte för mig.
#
Håller med Kristofer, denna skiva känns bara trist och intetsägande. 3/10 är ett väldigt passande betyg.
#
Måste man ändra sig o hitta nya vägar hela tiden? Iron Maiden har kört på samma stil hela deras karriär… vilket har blivit ett signum för dem. Det här kanske är ”The Strokes soundet”. Broder Daniel har deras sound också, och d blir alltid lika uppskattade för varje skiva dom släpper känns det som… trots att dom har kört med samma koncept hela tiden. Att det finns fler band där ute som låter som ”nya Strokes” säger ju en hel del. Dom är kungarna inom genren. Att folk apar efter dom visar deras storhet o styrka… som sagt de flesta som dissar Room on fire gillar för det första inte ens första skivan, så den kritiken är inte vidare intressant för mig. Däremot förstår jag inte betyget på skivan.. 3/10?? Ok om du tycker att det är en tråkig repetition av förra skivan.. men 3/10!?!?!?!? Den är minst värd en 6a i alla fall. Det är skam att den ens kan få så lågt betyg… för den håller trots allt en väldigt hög klass.. upprepning eller ej!
#
HÅLLER OCKSÅ MED. KUL OCH BRA SKRIVEN RECENSION. BAND SOM INTE FÖRNYAR SIG SJÄLVDÖR.
#
Visst The Strokes idag är ljusår ifrån the strokes 2001. Men jag tycker ändå att betyget var lite väl elakt. 5/10 eller 6/10 är ett rimligt betyg. Förresten så är Is this it värd 10/10.
#
…. äntligen en recension som inte hypar skit bandet The Strokes.
#
Grym recension. fler såna tack. skönt att någon inte böjer sig efter lokkos pekfinger
#
Fredrik Welander, vad knaprar ni för piller på dagens? Eller är det kanske bristen på …? Hur kan du säga att 'The End Has No End' och '12:51' inte fastnar????
#
Tycker det är en konstig reaktion på de som har läst recensionen, va det oväntat att skivans skulle bli dissad? Alla bra band blir dissade till sist, först va det oasis sen va det strokes och nu e det ryan adams!!!! De som skriver recensioner är ju ett konstigt släkte!!!! Skivan är faktiskt helt ok låten under control är en av deras bästa!!! Jag lovar snart kommer alla recensenter tom dissa håkan hellström, av den enkla anledningen att det inte är hippt nog och att det kommer en massa nya ”hungriga” band ständigt!!!
#
Ha ha ha!
3:a…
Kristoffer försöker vara tuff!
Ha ha ha
#
för helvete.
bla bla bla. ”band som inte förnyar sig självdör.” bla bla bla. ”låter precis som förra skivan.” bla bla bla…
fatta att det är så här The Strokes låter. det är fan skönt med band som vågar köra vidare på det som låter bra och det som de tror på.
för övrigt så var detta den sämsta jävla recension jag har läst på dsc någonsin. betyget borde multipliceras med tre.
#
är så förbannat trött på alla som hela tiden dissar skivor/band för att de inte förnyar sig själva. ååhh….det låter ju preciiis som förra skivan! åh då kan man ju inte lyssna på det…
Jävla fjant säger jag. Är det bra så är det bra….jag hör ingen som anklagar AC/DC för att inte förnya sig. Dem har gjort samma skiva i 20 år…men blir istället hyllade.
Kristofer Ahlström>>> skaffa dig ett liv för helvete
#
Dags frö folk att inse att det hade kvittat hur den här skivan hade låtit, den hade blivit sågad ändå! Det är omöjligt att få samma uppbackning från alla recensenter på nästa skiva efter att dom släppt ”Is this it”. Debuten va skit bra och då är det väl klart att dom fortsätter på samma spår, varför skulle det som var så lysande och briljant på debuten vara skit nu?
#
Jag vet att man inte ska stirra sig blind på betyg samt att det varit olika recensenter i farten, men…
Travis 6/10 igår
Strokes 3/10 idag.
The world has turned and left me here…
Tyvärr, men jag kan inte läsa den här recensionen utan att ”jc-rebellisk-slentriandiss” dyker upp i huvudet. Trots den fina ordpaketeringen signerad Kristofer. Room On Fire är självfallet inte i samma division som debuten, men mina värsta farhågor besannades verkligen inte. En helt okej skiva; landar kring 6/10.
#
oooh, me like this review.
#
Dagensskiva är inte alls lika kul som den var en gång i tiden… Alla trista jävlar som inte gör annat än att kritesera recensenten tar död på disskusionen. Skärp er popnördar!! Och om labyrint är så jävla bra, håll er där då o sluta spotta ABF-floskor på oss andra…
#
Jag vet att jag skriver här typ fem år för sent, men jag kan faktiskt inte låta bli.
Kristofer Ahlström kan såklart få tycka att The Strokes är ett dåligt band. Vad som irriterar mig så att fotknölarna imploderar är att hans negativa inställning inför deras andra platta inte verkar handla om den faktiska musiken lika mycket som hur The Strokes som ikoner förhåller sig till 2003-modet. Recensionen är således, mellan raderna, lika mycket ett betyg till Nick Valensis nya frisyr, som till det underbara gitarrsolot i ”Whatever Happened?”.
Vad som sorgligare är kan berättas att denne Kristofer Ahlström inte var ensam med sin ståndpunkt. När han skrev såhär, hade redan ett hundratal skribenter på amerikanska och engelska rockmagasin och dagstidningar skrivit detsamma. Att såga The Strokes blev lika viktigt som glasögonbågar för varje medveten rockrecensent.
Den värsta av följder till denna konstgjorda låtsas-åsikt som recensenterna världen över trodde sig ha stiftat kan med enkelhet bevittnas här i kommentarfältet ovan. Eftersom världen är full av hobby-tyckare och wannabe-recensenter blev det som recensenterna ”tyckte” om ”Room on Fire” till publikens åsikt. Inte helt olikt det tyska judehatets utveckling och stegring under trettio – och fyrtiotalet.
Till er som i November 2003 tyckte att ”Room on Fire” var en besvikelse – lyssna efter, tänk en gång till, skit i Kristofer Ahlström. Jag tror att även han har ändrat sig.
#
Joel rocks…
#
Hur många år för sent är då i te jag. Som vanligt. Ska bli kul att höra den. Via Walkmen fann jag åter rocknrollen. Back to Strokes. Back to Thin Lizzy. Back way back.
Vad mer i rockväg höll de 15 första 00-åren?
#
Kommentera eller pinga (trackback).