Det var länge sedan jag hörde en låt som är så pass klistrig som Cecilia Nordlunds senaste singel. På ett oerhört bra sätt. Senast vi såg och hörde henne var hon aktuell med filmen Jag är min egen Dolly Parton tillsammans med bland andra Nina Persson, Lotta Wenglén och Helena Josefsson och på låten The […][...]

Tribes var en helt ny bekantskap för mig när Baby landade på min hallmatta. Aldrig hört talas om, min näthinnan har aldrig noterat bandet. Såhär ett par dagar senare, med skivan som partner i stereon, spelar det verkligen ingen roll ifall jag inte känt till bandet innan, jag kommer glömma dem inom kort. Så pass […][...]

Trettio sekunder. Sedan låg min förutfattade bild klar om Clay Class och musiken den innehåller. Postpunk i rakt nedstigande led till Gang of Four. Och ja, exakt så faktiskt. Bara flera snäpp sämre än förlagan. Efter tio lyssningar på albumet är min åsikt intakt. Gang of Four besitter en nerv som tar musiken vidare och […][...]

Det finns låtskrivare och det finns Låtskrivare. De där med stort L. John K. Samson är en sådan. Jag ska inte hymla med att jag är ett av hans stora fans, det vore att ljuga. Hans tidigare excesser i Propagandhi och The Weakerthans är alla fläckfria i min bok. Att förväntningarna på Provincial, hans första […][...]

Det är ett ordnat kaos man möts av vid första lyssningen. Ett beräknat sound som tilltalar såväl hardcorefans som indiepubliken. Det är en approach som alltid är svår att bemästra – att vara hela spektrat till lags. Pulled Apart by Horses balanserar på rätt sida stupet. Det är inte mycket som hänt i bandets ljudbild […][...]

Det är ruskigt befriande att bara ge sig hän. Du vet, få saker gjorda med bästa resultat fast kanske inte på det bästa eller snyggaste viset. Du ska från a till b och fan ta de som står i vägen. Jealous Cowards vet hur det är. Det visar kvartetten upp hänsynslöst på färska självbetitlade fullängdaren. […][...]

John K. Samson, frontman och huvudsaklig låtskrivare i kanadensiska The Weakerthans, släpper i början av februari fullängdsdebut i form av Provincial. En skiva inte långt ifrån den rockmusik huvudbandet hänger sig åt. Men ack så bra! Här är videon till Longitudinal Centre:[...]

Vi har hört och sett det förut. Rockduon. Urvattnat och trist för det mesta, gnistrande genialiskt mer sällan. Jeff the Brotherhood kvalar med lätthet in i sistnämnda företeelse. På 2009 års Heavy Days tog man lofi och svängig rockmusik in i finrummet, gav den en finpolering och släppte ut den till den bistra verkligheten. Den […][...]

Dags att vakna efter julkoman. Här är ÅBE![...]

Att balansera på gränsen mellan lekfullt och svårsmält eller introvert är inte enkelt. Många artister har provat, merparten har misslyckats. The Submarines lyckas parera balansgången med hjälp av charm och naivitet. Bandet, som består av paret Blake Hazard och John Dragonetti, har, förutom det uppenbara i att de är just ett par, lite gemensamt med […][...]