Det är ett ordnat kaos man möts av vid första lyssningen. Ett beräknat sound som tilltalar såväl hardcorefans som indiepubliken. Det är en approach som alltid är svår att bemästra – att vara hela spektrat till lags. Pulled Apart by Horses balanserar på rätt sida stupet.

Det är inte mycket som hänt i bandets ljudbild sedan självbetitlade debuten, det är fortfarande plattan i mattan med uppenbara passningar till These Arms Are Snakes varvat med väntade breakdowns. Detta till trots så är inte Tough Love en så illa skapelse man kunnat vänta sig.

Ganska trivsam faktiskt.

Där många band i genren siktar på att överträffa varandra samlar denna Leeds-kvartett en kollektiv kraft och satsar på genuin rockmusik istället. Det är inte alltid alldeles originellt, eller ens en tillstymmelse till kvalitet på sina håll, men det finns definitivt potential hos bandet. En potential man kan leva långt på.

Första singeln V.E.N.O.M och punkiga Some Mothers är bra bevis på detta. Den lite mer melodiska Bromance Ain’t Dead – som är årets hittills sämsta låttitel för övrigt – är ett annat lysande bevis på att bandet går en ljus framtid till mötes.

Jag kommer hålla koll på bandet. Det borde du också göra.