När nöden är som störst och den intressanta musiken lyser med sin frånvaro finns det alltid en sista utväg. Voodoo Rhythm Records. De har alltid något att erbjuda. Just den här gången är det en svängig garagerockpärla med farfisa i centrum. Naiv poprock med fötterna i sextiotalet som skapar glädje och lättja i min av […][...]

För ett tag sedan bad Erik mig att lyssna på den här skivan. Frågeställningen var om den inte var underskattad, eller åtminstone lite förbisedd. Om det vet jag inte mycket eftersom min relation till Talk Talk i stort varit obefintlig tills frågan ställdes. Uppenbarligen var detta en milstolpe i Talk Talk-historien, om jag ska tro […][...]

Senaste tiden har jag mest fått ointressanta skivor från postboxen. Baksmällan efter oktober månads skivutgivning känns tung. Det bra var ruskigt bra, men det dåliga var mycket mer. Har inte hittat någon musik på egen hand som inspirerat mig till att skriva något den här måndagen. Därför ger jag mig på den här skivan från […][...]

Det är en sunkig plats, men för kvällen maskerad till något annat. På de billiga borden står små glas med värmeljus. Skålar med jordnötter är utställda. I den dämpade belysningen syns skuggor av människor. Baren är öppen. I ett hörn står en ensam man och ser hålögt ut över lokalen. På en jakt som redan […][...]

Elefanter börjar med ett elektroniskt eko, akustisk gitarr och en dyster melodi där en synth möter Goran Kajfes allra blåaste trumpet. En stämning som nästan går att ta på byggs upp när Joakim Berg börjar sjunga. De pratade om dig via kortvåg Så mycket kommer jag ihåg Du log mot mig när du betalade för […][...]

Efter tretton år tillsammans har The Hellacopters beslutat sig för att lägga ned sig själva. I ett pressmeddelande meddelar bandet denna tråkiga nyhet samtidigt som de berättar att ett nytt album är färdigt och att de kommer ge sig ut på en avskedsturné. Efter snart 13 år som The Hellacopters är vi nu tvungna att […][...]

Att ett band kan vara så här bra utan att få någon egentlig publik är för mig en gåta. De har gjort två fantastiska skivor fyllda med vemod och vardagsromantik som borde tilltala enormt många. Men The Perishers funkar inte för de flesta. Eller är helt okända. Ett av mina absoluta favoritband är de dock […][...]

Erik i Lund har utmanat mig. Han undrar varför inte fler inser storheten i Talk Talks Spirit of Eden. Eftersom jag inte är någon större kännare av Talk Talk lovar jag att lyssna på vägen hem från Malmö och återkomma med en recension inom en vecka. Så nu sitter jag på tåget och lyssnar på […][...]

Två minuter och tio sekunder in i You’ll Be Coming Down, som är skivans andra låt, får Big Man blåsa på för fullt för första gången. Det är ett saxsolo fetare än en Elvis-macka som lika gärna kunde legat på en ostig Saxparty-skiva med Ingemar Nordströms, men just här och nu är det själva definitionen […][...]

Jag tror aldrig jag varit närmare Gud än en kväll i Globen. Är inte ens säker att jag tror på Gud. Men när Bruce Springsteen och hans Seeger Sessions Band stod på Globens scen och piskade ut kärlek klädd i enormt blås, ettriga fioler och banjo tillsammans med barpiano och väckelsesång var det som om […][...]