Artikel
Talk Talk – en utmaning
Erik i Lund har utmanat mig. Han undrar varför inte fler inser storheten i Talk Talks Spirit of Eden. Eftersom jag inte är någon större kännare av Talk Talk lovar jag att lyssna på vägen hem från Malmö och återkomma med en recension inom en vecka. Så nu sitter jag på tåget och lyssnar på skivan. Låter experimentellt och utmanande om jag jämför med det lilla jag hört av Talk Talk innan. Låtarna flyter ihop i långa instrumentala partier av någon slags symfonipop med jazzig touch.
Funkar alldeles utmärkt som ledmotiv till tågfönstrets skiftningar.
Publicerad: 2007-10-05 16:45 / Uppdaterad: 2007-10-05 16:45
9 kommentarer
Får just nu samma känsla om när jag lyssnar på Marillions bästa låtar under Fish-eran. Det ska tolkas positivt.
#
erik är sadisten?
#
Ja, vad kul! Det är en av mina favoritskivor.
#
hur kan man öht jobba(?) som recensent utan att kunna Talk Talk?
#
Fredrik har varit strängt upptagen med Frutticante de senaste femton åren.
#
Jag är självlärd. Kom aldrig in på recensentprogrammet på musikjournalisthögskolan. Därför har jag aldrig tagit fempoängskursen om Talk Talk.
#
Där var det bevisat. Det är Gräset som är arg skåning
#
vad?? så du menar att jag alla dessa år skummat igenom recensioner av en icke-certifierad recensent? jag rasar!
#
symfonipop med jazzig touch? på ytan kanske en korrekt beskrivning, men som egentligen inte säger någonting om skivan. men så är det ju också svårt att beskriva en skiva där någon typ av högre makt har varit med och producerat.
#
Kommentera eller pinga (trackback).