dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Dire Straits: Brothers In Arms
Brothers In Arms (album, cd) Dire Straits
1985
Universal/Mercury
5/10

Hatad storsäljare

Senaste tiden har jag mest fått ointressanta skivor från postboxen. Baksmällan efter oktober månads skivutgivning känns tung. Det bra var ruskigt bra, men det dåliga var mycket mer. Har inte hittat någon musik på egen hand som inspirerat mig till att skriva något den här måndagen.

Därför ger jag mig på den här skivan från 1985. En skiva som kanske förtjänar att återupprättas. Det verkar finnas en generell uppfattning ute i världen om att det här är en skitskiva och att Dire Straits var ett skitband. Jag är inte säker på att jag ställer upp på det. Brothers In Arms må vara en sönderspelad skiva med ett par riktigt jobbiga låtar, men knappast mer. Efter att ha lyssnat igenom hela skivan för första gången på många år skulle jag snarast vilja påstå att detta är en underskattad samling låtar i elitistkretsar.

I centrum står Mark Knopfler med sitt tillbakalutade sätt att sjunga och spela gitarr. Runt om kompar bandet följsamt. Oftast så avspänt att det är på gränsen till medvetslöst, men på ett bra sätt. De sätter nivån direkt i So Far Away. Gubbigt så det förslår, men inte desto mindre behagligt. Samma drag i ostiga Your Latest Trick som ångar av samma svett och billiga parfym som en Finlandsfärja. One World har ett marginellt snabbare anslag, men lider lite av plastig produktion. Den räddas dock av det där speciella sättet Knopfler hanterar sin gitarr på.

Så långt är allt helt ok. Men, då är det dags för den mörka sidan av skivan. Money For Nothing måste stanna kvar i kylskåpet ett bra tag till. Den är fortfarande trasig efter för många spelningar 1985-1986. Varje gång Sting gällt kvider ”I want my MTV” mår jag illa.

Och värre blir det i den från dag ett vedervärdiga Walk Of Life. En låt jag tycker lika illa om som Bruce Springsteens Working On The Highway. Präktigare än en hemkunskapslärare med en orgel från helvetet. Vidrig i varenda liten detalj.

Why Worry har jag också problem med. Fin låt, men alldeles för lång och pompös. Ride Across The River, likaså. De här låtarna är medvetslösa. Skapar ett djupt hål i mitt intresse före sista akten.

Men då händer det saker. The Man’s Too Strong tar sig igenom sin slitna åttiotalskostym och visar att den har en framtid. Höjer mitt intresse till skivans självklara klimax, titellåten Brothers In Arms. En episk tidsmarkör med makalöst gitarrspel som varsamt river upp samvetssår i mitt minne. Tjugofem år efter att den skrevs är den lika aktuell i all sin naivitet.

We have just one world, but we live in different ones

I form av klyftor mellan människor, länder och religioner har världen inte blivit ett dugg bättre än när Knopfler skrev Brothers In Arms. För mig är den låten på samma nivå som Princes Purple Rain. En av åttiotalets mest livskraftiga låtar. Purple Rain är kärlekens nationalsång från det årtiondet. Brothers In Arms världssamvetets.

Jag har svårt att förstå varför den här skivan är så utskälld. Samtidigt har jag svårt att förstå att den sålde såna oerhörda mängder och att det finns de som utropat den till en absolut klassiker. Dire Straits var väl aldrig så angelägna. I sina bästa stunder lyckas de svänga behagligt och kravlöst men minst lika ofta är de så sövande att hälften vore nog.

På så sätt kan Brothers In Arms vara deras milstolpe. Men Mark Knopfler har gjort betydligt bättre saker efter Dire Straits.

Påkostad video till bra låt:

Påkostad video till trasig låt:

Fredrik Welander

Publicerad: 2007-11-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-05 08:01

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4351

47 kommentarer

Denna skiva ingick som en av fem till min första cd-spelare.

Björn Oregistrerad 2007-11-05 00:35
 

en kul grej är att den här skivan ligger på repeat på punkarnas och patraskets stampub ‘sapla’ på möllevången.

kjell krack Oregistrerad 2007-11-05 07:37
 

Alla mina dåvarande studiekamrater älskade den här skivan. Jag hatade den.

Martin Oregistrerad 2007-11-05 09:01
 

”Brothers In Arms må vara en sönderspelad skiva med ett par riktigt jobbiga låtar, men knappast mer.” Känns som en konstig mening då jag tolkar det som att Fredrik verkligen tycker att skivan har fler dimensioner… Eller kan det vara så att han skrivit ”mer”, när han menade ”fler”?

Gästen Oregistrerad 2007-11-05 09:14
 

Hade väntat mig en hyllninga av skiten. Sedan kom det en (snudd på) sågning. Bra Fredrik. Du gjorde min dag en gnutta bättre här på morgonkvisten.

Erik Oregistrerad 2007-11-05 09:17
 

denna platta var omåttligt stor på landsortens gymnasieskolor 1985; själv spelade jag sönder Love Over Gold från 1982 istället.

Medlem 2007-11-05 09:17
 

love over gold är dire straits proggskiva, så det är klart att du gjorde det.

dom två första skivorna har flera bra låtar och på dom efterföljande finns det ett och annat guldkorn.

definitivt inte ett så dåligt band som många vill påskina. men inte heller något fantastiskt (kanske med undantag för en magnifik 15-minuters liveversion av sultans of swing). lite som kent i det avseendet.

Medlem 2007-11-05 09:35
 

”Walk of Life” är hemsk men jag är väldigt svag för titelspåret och fina ”Why worry”. 1985 gick jag i femman, och den här skivan var ett absolut måste på alla knattediscona… Omslaget är ett av världens fulaste, men ändå en klassiker på något sätt.

Medlem 2007-11-05 09:53
 

bjornw, tja, 14 min långa ‘Telegraph Road’ (jag tror jag kan dra hela texten utantill på stående fot) är traditionellt berättande americana om än i något okonventionell musikalisk förpackning; Love Over Gold är helt klart inte lika daterad som dagens skiva.

Medlem 2007-11-05 10:01
 

Min första CD. Annars skulle jag nog vilja påstå att debuten är deras bästa. Man kanske skulle lyssna på den idag.

Medlem 2007-11-05 10:03
 

http://www.youtube.com/watch?v=-EgLiPvhV-Y

”Brother in arms” får nytt liv i ett av de snyggare klippen från kameraåkningarnas serie nummer ett.

Soho Oregistrerad 2007-11-05 10:08
 

jag antar att den klossiga 3D grafiken till Money For Nothing var gjord på för tiden svindyr hårdvara.

Medlem 2007-11-05 10:12
 

Jag tycker ju då fortfarande att ”Money for Nothing” är skitbra. Den och ”Music Non Stop” är MTV för mig mer än några andra låtar. På den tiden när man fick se en musikvideo nästan varje gång man på vinst och förlust zappade in MTV.

Titelspåret är förstås också fantastiskt. Bästa användning i tv-serie-sammanhang: ”Vita huset”.

Ola Andersson Redaktionen 2007-11-05 10:18
 

Komplettering till bonusinfon, förresten: ”Brothers in Arms” var dessutom det första album som sålde fler än en miljon ex på cd.

Ola Andersson Redaktionen 2007-11-05 10:26
 

stoppa pressarna!!! welander är inte okritiskt positiv till en gubbrocksklassiker!!

Medlem 2007-11-05 10:52
 

Plocka bort ‘Walk of life’ och det är lätt en tia.

Medlem 2007-11-05 13:25
 

Huva! Gör om, gör rätt. Se igen de retroaktivt påklistrade konventionerna och inse att det är underbar musik som spelas.

Poncho Oregistrerad 2007-11-05 13:52
 

Sämsta köpet jag gjort i år, ”Why Worry” är den enda behållningen.

Medlem 2007-11-05 16:46
 

Alltså, vad fan är det här? Av vilken anledning recenseras Brothers in arms?! Att det släpps så mycket dåliga skivor så att man finner det nödvändigt att recensera Dire Straits – om än nyhippa – är det dummaste och mest bakåtsträvande uttalande jag hört sen typ eldkvarn brann. Det släpps nya bra skivor hela tiden. Förstås.

Låtarna är värda kanske 4/10. Vad gäller ljud – finns betyget 11?

Dazzle Medlem 2007-11-05 17:40
 

Håller med Peterok! Men det är inte deras bästa. Det är den självbetitlade debuten och ”Communique”. Dire Straits var ett stort band säg inte annat!

Medlem 2007-11-05 17:48
 

Dire Straits råkade bli för stora. Tyckareliten har svårt att gilla band som säljer mycket.
Jag är så gammal att jag minns att Dire Straits var ett tämligen okänt, kritiker älskat band under ett helt år. Sedan blev Sultans of swing en jättehit och kritikerna slutade gilla Dire Straits

Medlem 2007-11-05 20:09
 

Drake: så folks tveksamhet till Dire Straits ska vara direkt kopplat till deras popularitet? Tillåt mig tvivla. Och om det nu är så, varför kan artister som Dylan, Springsteen et al fortfarande vara kritikernas våta dröm?

Dazzle Medlem 2007-11-05 20:18
 

Håller med drake där!

Medlem 2007-11-05 20:25
 

drake, nietzsche: utveckla.

Dazzle Medlem 2007-11-05 20:59
 

värdelös hifi-mats-musik

Medlem 2007-11-05 22:35
 

Jag protesterar högljutt. Låtmaterialet är genomgående bra, med delikata toppar som titelspåret och ”Your Latest Trick”. Ja, det låter 80-tal. Skivan är inspelad då. Men jag sitter ju knappast och gnäller på mina Robert Johnson skivor för att de låter 30-tal. ”Walk of life” är dessutom en fantastisk låt. Folk blir glada av den. Men det kanske är ett brott mot god smak?

Toni Oregistrerad 2007-11-05 23:03
 

”Walk of life” är sån musik som bara barn, utvecklingsstörda och Carolina Klüft kan gilla.

Martin Oregistrerad 2007-11-06 08:25
 

Ingen under 25 har samma problem som ni kritiska flintskallar har med det här underbara ocoola mästerverket.

Husanarkisten Oregistrerad 2007-11-06 10:57
 

Tror kamrat anarkist är inne på något här.

Ni tänker för mycket ibland..

Medlem 2007-11-06 11:45
 

‘ “Walk of life” är sån musik som bara barn, utvecklingsstörda och Carolina Klüft kan gilla.’

Det här är orsaken till att jag hatar internet ibland. Nånstans i sin mammas källare sitter en arg internetdebattör på 48 vårar och kallar folk för utvecklingsstörda för att de inte delar samma musiksmak. Husanarkisten är nog och nuddar på problemet där: Så fort man inte gillar musik för att det bryter mot den gängse formen mot vad som är rätt eller fel så är man ute och simmar. Men jag kan hålla med om att titelspåret är skivans mästerverk. Vita Husets avsnitt ”Two Catedrals” någon?

Toni Oregistrerad 2007-11-06 15:58
 

Äsch, Toni, cool it. Det här är väl inte direkt forumet med så värst diplomatiska inlägg. Jag kanske blev lite drastisk, sorry. Vad jag åtminstone tänkte, men inte orkade skriva var att Dire Straits var duktiga musiker som f-n, men att jag inte kan fatta varför en så lättviktig låt som Walk of Life kunde vara med. Sen gillar jag inte heller DS, så jag kanske ska lägga ner. Men det är ju rätt mycket pajkastning här.

Martin Oregistrerad 2007-11-06 16:51
 

Mmmm paj!

etikettsvanen Oregistrerad 2007-11-06 16:55
 

BANGING ON THE BONGOES LIKE A CHIMPANZEE!

Det är så jävla bra! Go, go, go!

bob Oregistrerad 2007-11-06 22:22
 

Alltså, vad är det här? Jag drabbas av ett infall och laddar ner något, och inom en vecka tio dar så recenseras samma sak på dagensskiva. Hur går sånt till? Och när ska ni recensera Supertramp? ;-)

Observer Oregistrerad 2007-11-07 01:19
 

Supertramp kommer. Breakfast In America.

Fredrik Welander Medlem 2007-11-07 06:43
 

kritikerna skutade inte älska dire straits efter sultans of swing; kärleken förbyttes till hat först efter att brothers in arms blev megastor. tro mig jag var där då. kritikernas hatobjekt nummer ett på den tiden var toto följt av diverse hårdrock.

placky Oregistrerad 2007-11-08 19:41
 

Dire Straits är ren kärlek. Oförfalskad gitarronani med en halvflintis med fånigt pannband.

När kommer Tubular Bells och Jon Andersons ”Olias of Sunhillow”?

Runkel Emus Oregistrerad 2007-11-08 21:22
 

Denna skiva ingick som en av fem till min första cd-spelare.

Samma här! Kanske därför är den en favvoskiva för mig, de låtar som är mindre bra förlåter jag med nostalgi (men kanske inte orkar lyssna på längre).

Gillar Your Latest Trick i liveversionen på samlingsskivan. Smörligt och så, visst, men, skön när andan faller på.

Titelspåret är förstås också fantastiskt. Bästa användning i tv-serie-sammanhang: “Vita huset”

Kan bara instämma, otroligt stämningsfullt när jag såg det avsnittet.

Adrian Oregistrerad 2007-11-12 16:47
 

Du har fel och flera av ni som kommenterar har klart fel.
Denna skiva är rakt igenom genialisk!
Dire Straits har varit och kommer alltid att vara god smak. Det har inte gjorts någon bra kvalitetsmusik efter 1991 när Dire Straits släppte sin sista platta!

Jakker Oregistrerad 2007-12-07 00:17
 

jakker = gubbrawkswunder?

Medlem 2008-01-15 14:28
 

Jag blev glad när Knopfler sa att han inte sett West Wing-avsnittet med Brothers in arms i. Beklämmande att alla måste förknippa låten med en medioker serie. Låt musiken tala för sig själv.

Medlem 2008-03-28 09:58
 

West Wing medioker?

jaja, vi vet ju alla att vocodads favoritserie är Huset fullt.

Jonas Wergeland Medlem 2008-03-28 10:04
 

OK, medioker kanske var att ta i. Det är väl bara aggregerad irritation för sådana här associationer som tar sitt uttryck från min sida. Annat exempel: ”Solsbury vadå med Vemdå Gabriel? Jahaaa du menar låten från Vanilla Sky, den är så braaaa”

Medlem 2008-03-28 10:36
 

Du menar Solsbury-låten i the shining nu va?

Medlem 2008-03-28 10:41
 

Nu har jag tittat till DS, vilken trist musik. Tror Ola Anderssons konto var hackat den där dagen i början av nov.

Medlem 2008-07-21 22:59
 

säger bara bäst.

sebbe Oregistrerad 2010-01-09 18:08
 

120 miljoner sålda album är ju ändå rätt svårt att säga emot… Få se, vad har de mer åstadkommit? Jo, just det, ett av Storbritanniens mest sålda album genom tiderna med BIA, Storbritanniens mest sålda debutskiva sedan Led Zeppelin, debutalbumet blev den 4:e skivan att nå platinastatus i Tyskland, Tina Turners Private dance är en ‘överbliven’ Dire Straits-låt, på BIA sålde de ut Wembley Arena 14 dagar i rad och avslutade turnén med 20 dagar i rad i Sydney – 3,5 miljoner biljetter såldes totalt under BIA-turnén, m.m., m.m…

PS Oregistrerad 2010-01-17 13:09
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig