Jag tror aldrig jag varit närmare Gud än en kväll i Globen. Är inte ens säker att jag tror på Gud. Men när Bruce Springsteen och hans Seeger Sessions Band stod på Globens scen och piskade ut kärlek klädd i enormt blås, ettriga fioler och banjo tillsammans med barpiano och väckelsesång var det som om Guds finger faktiskt rörde mig.

Därför tar det mig lång tid att skaffa den här DVD:n. Kommer den förta mina egna minnen?

Till viss del gör den det, men det funkar ändå. Det stora kapellet bakom Springsteen briljerar i låt efter låt. De har musiken i blodet och tar fram starka känslor i varje ton. Oavsett om det är en gospel, klassisk folklig sång eller ett Springsteen-original.

Att ställa sig på scen i Dublin och göra om The River till irländsk gråtvisa kräver mod. Tyvärr kom den inte med på DVD:n. Men musikerna och publiken blir vilda tillsammans i American Land. Ser bråddjupet i Mrs McGrath. Vandrar till himlen i Jacob’s Ladder. Och så vidare. Väckelsen som inleddes på studioinspelningarna blir ännu starkare här.

Men allra starkast blir versionerna av Springsteens egna original. Atlantic City blir stökigt primitiv. Should I Fall Behind en vacker visa. Den stela muskelrocken från Further On (Up The Road) är som bortblåst när den återskapas som episk folkvisa där Marc Anthony Thompson, Lisa Lowell, Frank Bruno, Cindy Mizelle och Patti Scialfa får briljera med sina röster.

Jag saknar den magiska versionen av The Ghost of Tom Joad som bjöds i Globen. Men på det stora hela taget ser jag mig själv stå där framför teven och tala i tungor med svettig nacke.

Den här vägen måste få en fortsättning.