Året var 2000 och Yo La Tengo blev kantigare och stiligare. När arrangemangen blev luftigare och långsammare framträdde en skärpa. Soundet gav också utrymme för vassare och noise-igare spår. När influenserna från nittiotalsindien levde och bandet provade nya bandmedlemmar till varje släpp var Yo La Tengo lite av varje. De hade hittat ett koncept men […][...]

Whitney Houston Million Dollar Bill (Freemasons Club Mix) (låt) När jag skriver det här har jag fortfarande inte hört originalversionen. Faktum är att jag ännu inte hört en ton från Whitneys comeback. Det jag däremot vet är att Freemasons klubbfix gått varm i takt med att mörkret gör sig allt mer påmint. Stor röst och […][...]

Kanske är det John Dwyers tur nu. Skränig lo-fi från den amerikanska västkustens vitala collegestäder befinner sig mer rätt i tiden än på länge, och det är precis vad Dwyer har ägnat sig åt sedan slutet på 90-talet i band som Coachwhips, Pink & Brown och Dig That Body Up, It’s Alive!. Det ligger nära […][...]

Någonstans bakom väggen (eller kommer det nerifrån?) mullrar en trumma, gitarrer brusar fram, en röst flyter omkring mitt i kaoset. Men Jacob Duzsik skriker inte. Det är det fina i kråksången. Han mumlar otydligt, ibland nästan ohörbart, och högst androgynt. Där HEALTH tidigare mest låtit som Liars-stön, kanaliserar de nu istället My Bloody Valentine (ofrånkomlig […][...]

Jag saknar gamla Cage, denna nya stilen är helt katastrofal. Någon mer som lyssnat och vill ha tillbaka den gamla Cage? De här var några av de ord man kunde läsa om Cages nya skiva på hiphopcommunityn Whoa. Men när någon hatar så älskar någon annan. Vissa har problem med hans ”nya” stil. Som egentligen […][...]

Han fick göra precis som han ville, sas det. När Beck skrev på majorskivbolagskontrakt med Geffen hade de gått med på ovanliga friheter för en ny artist, för att få hans underskrift på kontraktet. Han fick släppa skivor lite var han ville, så länge han bara lät Geffen få de stora skivorna. Han visade det […][...]

När jag för andra gången skulle se Dälek live i Göteborg under slutet av 2008 var förväntningar stora efter att ha sett dem live på Galleri Oro något år tidigare. Då gjorde de en sanslöst smutsig och högljudd spelning, som folk pratar om än idag. Tyvärr blev andra gången en besvikelse på grund av taskigt […][...]

Nutmeg The Trigger Iconic Noise/Dead Frog Om man gillar Queens of the Stone Age, At the Drive-in och bob hund. Ganska så hetsigt och intensivt. Myspace David Ekenbäck Feat. Cherry Nairu Trunkfunk Records House och techno med remixer av Stuffa med flera. Myspace Hägga and the Thieves from the North Introducing the Thieves from the […][...]

Omväxling förnöjer. Och förhoppningsvis utvecklar. Att förändring är utvecklande är Masshysteri ett levande exempel på. The Vicious upplöstes alldeles för hastigt och lämnade ett smärre tomrum efter sig. När vi idag skriver 2009 ser svenska punkrockklimatet annorlunda ut och kvalitativa akter tar på ett självklart sätt plats. I denna scen lyser nu Masshysteris stjärna klarast. […][...]

När omslaget till Osbornes självbetitlade album lyser upp vintermörkret från skärmen på min iPod är det minnet från en hel hög mer eller mindre lågbudgeterade science-fiction- och actionserier från det tidiga åttiotalet som rider på ljusvågorna. Men framförallt är det det ännu starkare minnet från otal timmars dataspelande på en ZX Sinclair Spectrum med stöttåliga […][...]