Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

När jag läser om hur klimatet inom hårdare musik var på 1980-talet, innan genrerna hunnit polariseras, är det inte utan att jag känner viss saknad – trots att jag var för ung för att ha varit med när det begav sig. Personer som Napalm Deaths Shane Embury har vittnat flertalet gånger om hur den tidens […][...]

När jag efter sisådär tre års väntan äntligen får sätta på mig hörlurarna och låta Big Boi:s efterlängtade album Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty träffa trumhinnorna handlar upplevelsen nästan lika mycket om det jag får höra som om det jag inte får höra. Efter en lång strid med sitt gamla, och […][...]

Idag, den 7 juli 2010, skulle den 25:e upplagan av Hultsfredsfestivalen börja. Det blir inget av med det. Och även om det var ett par år sedan jag var på festival i Småland känns det ledsamt att det aldrig verkar kunna hända igen. Jag har svårt att se hur festivalen skulle kunna resa sig likt […][...]

I glappet mellan Sades båda album Love Deluxe och Lovers Rock låg Stuart Matthewman, en fjärdedel av gruppen, inte på latsidan. Tvärtom var han en av nyckelspelarna i att bygga upp soulsångaren Maxwells karriär genom sin medverkan på både Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya. Han gav också ut albumet Sweetback tillsammans med de […][...]

Den största snackisen inför Black Noise har kretsat kring att Animal Collectives Noah Lennox sjunger på spåret Stick to My Side. Ett faktum som fått en del technopurister att uttrycka sitt tydliga missnöje både mot Panthan själv, Hendrik Weber, och mot Rough Trade som givetvis då måste vara medskyldiga till ett sånt helgerån. Så vi […][...]

Decenniet började med en lättnadens suck. Hysterin över millenieskiftet resulterade inte i jordens undergång utan i en och annan avstannad hiss. 1 januari 2000 var den första dagen på vad som skulle komma att bli världshistoriens värsta decennium, enligt Time Magazine (1350-talets digerdödsoffer skulle kanske argumentera annorlunda). Världen är på väg att gå åt helvete […][...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Det händer allt mer sällan att jag får höra musik som faktiskt inte låter som någonting jag har hört tidigare. Särskilt inom metal. Men med Portal och deras senaste skiva Swarth är det faktiskt så. Att det dessutom är bra gör ju inte saken sämre. Portal har undvikit min lupp trots att de har släppt […][...]