Idag, den 7 juli 2010, skulle den 25:e upplagan av Hultsfredsfestivalen börja. Det blir inget av med det. Och även om det var ett par år sedan jag var på festival i Småland känns det ledsamt att det aldrig verkar kunna hända igen. Jag har svårt att se hur festivalen skulle kunna resa sig likt fågel Fenix, ur askan in i elden, den här gången.

Hultsfredsfestivalen var under åtminstone 15 år av mitt liv en evig referenspunkt. Jag delar många minnen med några av mina bästa vänner knutna till de där tre dagarana varje sommar.

Det här är mitt försök att samla och fånga några av de saker jag minns bäst.

Hultsfred, jag älskar dig.

1991

Mitt första Hultsfred. Jag åker från ett ösregnigt Karlskoga med en grupp skolbekanta jag nätt och jämnt känner. Bilen pajar på en bro längs vägen. Väl framme i Småland är jag storögd och kanske lite chockad. Allt i konsertväg överskuggas av Mano Negras fantastiska spelning i Sahara-tältet. Under spelningen pajar fem generatorer och strömmen går. Bandet fortsätter spela ändå och alla på scenen och många framför den stagedivar. Efter konserten går en lycklig sångare från lokala Ater Koma rakt ut i Hulingen, med Dr Martens på, för att svalka sig. Minns framför allt spelningarna på Hawaii (såg nästan alla) och Jimi Tenor & His Shamans som spelade på dammsugare.

1993

The Ramones, Jesus Jones, Rollins Band, Carter The Unstoppable Sex Machine, The Shamen, Di Leva, Electric Boys, Stonefunkers, The Jim Rose Circus Sideshow, The Sultans of Ping F.C., Pouppée Fabrikk, Souls och Spades är det jag minns att jag såg. Förmodligen var det fler. Ett år som mest handalde om att se mesta möjliga antal konserter. Trängseln nästan längst fram under Ramones-konserten var lika obehaglig som de fyra från New York var strålande. Rollins en utmärkt posör.

1994

Det stora britpopåret. Jag ser magiska spelningar med Blur och Primal Scream på Hawaii (minns hur Bobby Gillespie hängde ut genom scendörren för att vinka tillbaka resten av bandet som redan var halvvgs till backstageområdet för att spela Rocks (eller var det Jailbird?) en gång till). Tycker att Oasis inte är nåt märkvärdigt och lämnar Sahara efter någon låt. Elastica är bäst i världen i en nästan helt tom Teaterladan. Tror att jag missade Echobelly. Förutom britpopen ser jag bara Sator/White Flag på Hawaii. Dansar till The Prodigy och Moby. Njuter av en P-Funk Circus med Punk Funk Union och Stonefunkers. Ser The Latin Kings på världens mest underdimoensionerade scen, många i publiken hatar intensivt. Ser Salt och Fireside, för jag vet inte vilken gång i ordningen det året. Missar inte heller Fläskkvartetten eller Lucky People Center. Ser otroligt nog inte bob hund det här året heller. Eller för den delen Popsicle.

1995

Minnena från 95 är svaga. Jag minns egentligen bara Pay-Day som väl var i tältet som annars kallades Sahara? Massive Attack Soundsystem, The Chemical Brothers, Tricky, Underworld. och allt var bara dans, dans, dans.

1998

Här kan vi snacka om vaga minnen. Jag ser en lång lista konserter som jag rimligtvis borde ha sett. Men är bara säker på Black Sabbath och Garbage. Go figure. Undrar om det här var första året jag åkte husvagn till Hultsfred?

1999

Året då en 19-årig flicka kläms ihjäl framför scenen när Hole spelar. Jag minns framför allt hur själarenande det var att höra Breach ta sönder både kropp och själ i Teaterladan dagen efter. Deras musik har aldrig varit så rätt som där och då. Såg massor av konserter, men inget mäter sig med den det året.

2000

Kelis i Hultsfred!? Det är fortfarande nästan lika overkligt som att festivalen 2010 inte blir av och att det med största sannolikhet aldrig blir något 25-årsjubileum. Jag såg overkligt många konserter, men minns egentligen mest att vi var så många från redaktionen för dagensskiva.com som var där. Knasig stämning när Monster meddelar att de lägger ner när de spelar i en knökfull Teaterladan tillsammans med The (International) Noise Conspiracy och ett fortfarande inte helt monstruöst stort The Hives. Outsidaz välte hela Pampas med The Rah Rah.

2001

Hängde mycket vid scenerna som kallades E1 & E2 respektive demoscenen och såg till exempel Moneybrother presentera sig för en bredare publik. The Nomads firade 20-årsjubileum och Outkast ställde in.

2002

Redaktionen åker till Hultsfred laddad med några tusen ex av vår allra första pocket. Vi delar ut den till bakfulla festivalbesökare på parkeringen. Många med den skeptiska frågan: ”är den verkligen gratis?”. Jag minns det som ett soligt och varmt år. Av konserterna minns jag framför allt Turbonegros återförening, Beatnuts vältande av Teaterladan och expressinflugne Junior Delgado som ersatte ett inställande T.O.K.. Tältscenen

2003

Dagensskiva.com:s största år i hultsfredshistorien. När programbladsmakande föll igenom svarade vi på ett rop om hjälp och sydde ihop alla längre texter på ungefär en vecka. En personlig dröm gick med det i uppfyllelse. Som tack fick vi bland många ölbiljetter också ett tält att dela ut vår andra pocket i. Vi skickade 6000 exemplar med lastbil direkt till området och kom hem med inga. Magiskt. Moneybrother levererade en magisk spelning i Atlantis och Ursula Rucker var strålande i en glest befolkad Teaterladan.

2004

Jag minns det som ett regnigt och jävligt år, som att jag var på dåligt humör hela tiden. Det stämmer säkert. Redaktionen var hur som helst på plats och delade ut vår tredje och senaste (sista?) pocket 100 skivor – volym tre. Av musiken minns jag mest att Randy äntligen spelade Proletarian Hop live och att de hade en stor och rejäl konfettikanon. Jean Grae spelade efter många om och men på någon konstig eftermiddagstid. Bäst av allt var den overkliga, men korta, spelningen med Mary J Blige, älsklingarna i Club Killers och så klart The Roots. Tror det här var året vi biffade med Rockparty om en fotbollsmatch som borde ha visats och sjöng Global Fußball OK i förtältet.

2005

Jag åkte i stor stil tillsammans med mina nya kollegor på Musikbyrån (RIP), bodde i hus och fick betalt för att vara på festival. Lyx. Älskade Snoop Dogg som alla hatade på för försening och mjukporr. Hade någon väntat sig annat? Såg som alla andra samma gamla vanliga svenska artister göra bra ifrån sig, men så här dags i karriären började Hultsfredsfestivalen få fler husband än jag har fingrar. Då spelar det faktiskt mindre roll att de levererar varje gång. Robyn i Atlantis var hur som helst en magisk upplevelse, helt enastående. Mottagandet hon fick där var inte av denna världen och på något vis förstod jag där och då att den enda vägen för henne var upp.

2006

Året som ser ut att vara mitt sista på festival i Hultsfred. Bodde i ett hus tillsammans med Musikbyrån (där jag gjorde min sista månad) ett stenkast från festivalområdet. Vi riggade en studio i källaren och spelade in artister på löpande band. Sverige vinner över Paraguay i VM och det blir starten på en lång natts fest. Pharrell ger oss en rejäl uppvisning i underhållning på Hawaii. Såg Leif Pagrotsky le och smådansa när Aqueen Dance and Ton satte Jamobilen i gungning.