I en intervju jag läste om i veckan pekar ?uestlove ut Georgia Anne Muldrow som ”the De La Soul” of ”the next Native Tongues” (SA-RA blir Jungle Brothers och J*Davey blir A Tribe Called Quest). Klart jag ville höra mer. Några av er la kanske märke till Georgia Anne Muldrow när hon la sång på […][...]

Konceptet är ganska enkelt. En samling noga utvalda artister tolkar låtar som inspirerat dem eller bara legat dem varmt om hjärtat. Ubiquitys ”Rewind!”-serie, som samlar de finaste namnen inom det som lite brett skulle kunna kallas den moderna funken, har nått fram till sin femte volym. Förra gången var det Nostalgia 77:s tolkning av The […][...]

När Anthony Hamilton släppte ”Comin’ From Where I’m From” 2003 blev han smått geniförklarad av både kritikerkår och den stora publiken. Framgångarna ledde till att en del av hans tidigare material uppmärksammades och gavs ut på skiva under titeln ”Soulife” 2005, samt att den bortglömda debuten ”XTC” började efterfrågas. Anthony Hamilton är nu en av […][...]

Det går åtminstone hundra slentriansamlingar på varje samling gjord med kärlek. Aldrig är det så tydligt som de sex veckorna som leder fram till julafton. Majoriteten av samlingarna sätts ihop för att de är ett billigt sätt för skivbolaget att tjäna pengar på artistens arbete en andra gång (även om den senare också får en […][...]

En av de viktigaste sakerna som hänt soulmusiken de senaste åren är att ?uestlove kärade ner sig i Cody ChesnuTTs ”The Seed” så pass att han kände sig tvingad att spela in den på nytt. Det kan verka som en obetydlig händelse, men vi har den att tacka för mycket. Just den här gången tackar […][...]

När Jay-Z skulle spela in ”Black Album” skrev ?uestlove ett förslag till hur han borde göra sin sista skiva. Håll dig kort var kärnan i rådet. Han ville få ett klassiskt hiphopalbum i retur. Ingen utfyllnad, bara dräpare. Så när det var dags att följa upp kaotiskt eklektiska ”Phrenology” tog han med sig sina egna […][...]

Som att få smälla på bollen mot öppet mål från två meters håll och ändå inte lyckas med mer än stolpe in. Så känns det när jag lyssnar på ”True Notes vol. 1″, den första utgåvan på The Roots nystartade skivbolag Okayplayer Records. Uppställningen som mönstrats är i det närmaste oklanderlig ur ett okay-hiphop-perspektiv. Säkra […][...]

Två knöliga, lite illa skurna, kopierade pappersark i ett helt ordinärt cd-fodral. En hembränd skiva med orden ”don't bite” nedklottrade för hand med mjukt handlag. Gör det själv i ett nötskal. Kim Hill borde egentligen ha fått en bättre behandling. En större uppbackning. Men när storbolagen skär och skär och skär kommer någon i kläm. […][...]

Jazzen kryper fram ur sina skrymslen. I varje hörn, på varje klubb, i varje stad. Plötsligt pekar strålkastare och mikrofoner pekat samma mål. Det är inte bara jakten på nästa grej. Det är ett resultat av mognad. På små skivbolag har den odlats, utvecklats och getts frihet. Nu har den vuxit sig så stor och […][...]

Jag får frågan då och då. ”Vad gillar du för musik?” Snubblar oftast på svaret och hasplar ur mig ett: ”jag gillar bra musik.” Kanske inte så konstigt att jag ägnat en hel del tankeverksamhet åt att försöka definiera vad det är för sorts musik jag egentligen gillar bäst. Varje gång jag nått fram till […][...]