Jag hör The Cure i nästan allt jag lyssnar på just nu. När Sebastian Demmin lägger mjukt brusande eller vilt vinande keyboardljud, när Avocado försiktigt plockar fram rullande bastoner, när Michael Roddach spelar ensliga gitarrslingor, när Matthias Trippner spelar trummor som åker runt runt i ljudsmeten tillsammans med Andreas Weisers alla märkliga slagverk och när […][...]

Viktiga band: Tristania, Theatre of Tragedy, Lacrimosa (för den tyska gotskolan) Får du ribba av kandelabrar, kyrkogårdar och dimbeslöjade, månbelysta hedar? Tycker du att band som The Cure och Echo & The Bunnymen drar vanära över svart nagellack och viger hellre din tid åt att lyssna på tonsatta Edgar Allan Poe-verk (Peter Hamills ”Fall of […][...]

Jag vet inte hur bra det gick för Shout Out Louds rent försäljningsmässigt förra året. Det kändes lite som att de gick upp som en Sonic-sol och sen föll platt till marken och att inte särskilt många tog sig tid att verkligen lyssna och köpa när albumet väl landade. Jag köpte det aldrig själv, så […][...]

Allt jag lärde mej om musik i tonåren fick jag lära mej av Sven. Han var storebror till Bengt, som var min bästa kompis. Sven lärde oss spela Neil Youngs ”Hey hey, My my” på bas, trumma och gitarr i källaren i deras villa i Jönköping, vilket ledde till att vi startade vårt första band. […][...]

Jag har levt med den här skivan hela sommaren. På senare tid har jag spelat den allt oftare. Men, när jag lyssnar på den drabbas jag av den stora tomheten. Hur ska jag kunna förklara vad ~ness låter som? Jag hör så många bra detaljer på den här skivan, men kan inte kommunicera dem. Jag […][...]

Allt var så mycket enklare i mitten av åttiotalet när jag började lyssna på musik. Innan hiphopen kom och sabbade till alltihop. Det fanns hårdrock och det fanns syntmusik. Antingen eller. Punkt. Om det fanns med gitarrer, speciellt de där hårda elektriska sakerna, så var det hårdrock och då gillade man det inte om man […][...]

Back in sweet suburbia middle of the road Looking for the action everywhere I go Me to make it special Me to make it new Looking for the action something more to do Singeln Action sammanfattar ganska väl Saint Etienne. Gruppen som alltid varit lite snyggare än andra. Sextiotalsestetik med nittiotalsmusik. Snobbar som jobbar, Twiggy […][...]

För alla klubbmusikskallar är Paul Oakenfold ett välkänt namn. Men även om du tycker att dansmusik är eländig dunka-dunka har du sannolikt hört hans arbeten. Du har kanske hört hans produktionsarbete på Happy Mondays Pills, Thrills & Bellyaches. Kanske när han remixade Skunk Anansie, The Cure, Massive Attack, U2, Madonna, New Order, Stone Roses, Rolling […][...]

Det var ett tag sedan jag kände mig riktigt berörd av ett nytt Cure-släpp. Deras senaste skivor har inte bjudit på några av gruppens starkaste ögonblick och därför lämnat mig ganska likgiltig. Men det har inte alltid varit så. Under en period var The Cure och jag oskiljaktiga. De var soundtracket till mitt liv. Och […][...]