Från oss alla, till er alla, god skottdag! Robin Pecknold Olivia, In a Seperate Bed (låt) Det tar emot lite att lyssna på den. Pecknold twittrade om sitt krossade hjärta och lade ut lOlivia, In a Seperate Bed för att bara en stund senare radera både tweetsen och låten. Men det finns ju kvar där. […][...]

Förväntningarna är uppskruvade till max när Thåström kommer med nytt material. Singeln Beväpna dig med vingar, som även är titel på kommande plattan, föregicks visserligen av två nya låtar som luftades på Way Out West i somras. Men det är först nu han släpper nytt material. Förväntningarna blev inte heller mindre efter SVT:s dokumentär från […][...]

Vi siktar på att vara där till The Avett Brothers men hinner komma i tid för att se Christian Kjellvander stämma gitarren en lång stund på Azalea-scenen. Det är inte rättvist att bedöma spelningen efter det, de två låtar vi ändå hinner höra låter bra, trots att ljudet inte är något vidare. Senare under kvällen […][...]

I Slottsskogen lyfts scener och barer på plats, en konstinstallation pågår för fullt, här hemma sitter jag och har inte hunnit se över mitt spelschema. För dig som behöver hjälp. Här är våra recensioner av artisterna på spelschemat: Way Out West (Slottsskogen) Prince N.E.W.S. Dirty Mind Musicology The Rainbow Children The Vault – Old Friends […][...]

Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist Fever Ray Fever Ray Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Jag vet inte vad det är ett tecken på, men det skulle kunna vara ett utslag av åldern, när jag konstaterar att Thåström var en av Arvikafestivalens höjdpunkter. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte har några större förväntningar eller förhoppningar när jag ställer mig framför festivalens största scen Vintergatan blir det en fin […][...]

Jag vet inte vad det är ett tecken på, men det skulle kunna vara ett utslag av åldern, när jag konstaterar att Thåström var en av Arvikafestivalens höjdpunkter. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte har några större förväntningar eller förhoppningar när jag ställer mig framför festivalens största scen Vintergatan blir det en fin […][...]

Efter att nästan ha varit uträknade men rest sig i sista sekunden kom Arvikafestivalen tillbaka, starkare än någonsin, och kör återigen för full gas. 2009 kom styrkebeskedet som bekant tidigt, då man ryckte åt sig Depeche Mode när årets festival fortfarande var i larvstadiet. Med andra ess som Nine Inch Nails sista (nåja, det återstår […][...]

En ursäkt vore på sin plats. Tjugo minuter över tre, Tysta Maris debutalbum från i fjol avfärdades utan pardon av undertecknad och bandet gavs ingen uppmärksamhet under det årets West Coast Riot. De uppenbara Rancid-flörtarna och den samhällskritiska punkrocken som går i rakt nedstigande led till Ebba Grön kändes inte överdrivet spännande då och trots […][...]