Förväntningarna är uppskruvade till max när Thåström kommer med nytt material. Singeln Beväpna dig med vingar, som även är titel på kommande plattan, föregicks visserligen av två nya låtar som luftades på Way Out West i somras. Men det är först nu han släpper nytt material.

Förväntningarna blev inte heller mindre efter SVT:s dokumentär från just Way Out West-spelningen. I en smått abstrakt intervju framstod en sak med önskvärd tydlighet: Thåström vill gå vidare, vidare mot något nytt som jag inte ens tror han själv visste vad det var innan han nu har kommit dit.

Beväpna dig med vingar infriar möjligen det uttalandet till viss del, men någon markant skillnad från de senaste skivornas Joakim Thåström är det inte vi får möta. Möjligen är det musikaliska avstampet de dramatiska keyboardljuden och de bombastiska trummorna, som bygger sig större och större ju längre låten går. Men uttrycket är fortfarande ödesmättat, halvt pratsjunget utan några större gester. Fast stora gester i det lilla, på Thåström-vis.

Men Beväpna dig med vingar tar mig inte med storm, inte alls. Inte på samma sätt som låtar som Kort biografi med litet testamente, Fanfanfan eller – för att kika lite längre bakåt i tiden – fantastiska låtar som En vacker död stad och …Ingen neråtsång. Varken musiken eller Thåströms alltid så noga avvägda ord träffar lika rätt.

Och på så sätt får den ändå ses som lite av en besvikelse. Så höga förväntningar får Thåström nämligen dras med.