Det är knappast någon hemlighet att jag helt gav upp inför Civilization. Mycket berodde det, och beror, på Romain Gavras‘ reklamfilm för Adidas All In-kampanj, där Civilization utgjorde soundtracket. Tyvärr är det nog fortfarande så att jag kan se den för femhundrade gången och få storhetsvansinnesgåshud. Fantastisk kampanj för Adidas, som samtidigt exemplifierar fullständigt Justices […][...]

Det är inte direkt musik för skogspromenader när Dominik Eulberg återigen ger oss Polaroidfoton av naturen i technoform även om Diorama åtminstone bitvis hamnar på rofyllda platser. Inspirationen är elva växter, djur och andra lokala naturfenomen och ett par av dem, som den vackert sakrala brutna psykedelian i Taeuschungs-Blume och Aeronaut förflyttar sig till soldisiga […][...]

Han nöter sig in, Sébastien Devaud. Ibland på det mest avskalade av vis med bara en rytm och puls som sakta bryter ner allt motstånd, andra gånger med ett betydligt större euforiskt grepp men med samma förmåga att etsa sig fast på det mest behagliga av sätt. Överhuvudtaget så är Impermanence en varsamt varierad technotripp […][...]

För att ha varit en av dem som definierade hela subgenren minimal dubtechno där kutym är att ha ett gäng lika korta som intetsägande alias beroende på musikaliskt humör eller utgivningsetikett känns Moritz Von Oswald Trio väldigt rakt på sak. Men det är också ungefär det enda. Trion är till exempel egentligen nu en kvintett […][...]

Tyska trion Daniel Brandt, Jan Brauer och Paul Frick kallar sin musik för akustisk techno och hur motsägelsefullt det än kan tyckas låta är det i mångt och mycket vad You Make Me Real handlar om även om den rätt snäva beskrivningen inte berättar hela sanningen. Genom att bygga upp musiken kring instrumentering som piano, […][...]

Uppenbarligen är Bergen inte bara en av norra halvklotets fuktigaste städer utan invånarna även några av de funkigaste. Åtminstone kan man lätt få uppfattningen att groovig dansant handklappande electrofunk är deras och stadens signaturmelodi när Bergensere rullar igång. Det är ett alldeles oavsett en snyggt passning och även det mest uppenbart dansanta spåret på Björn […][...]

Halvvägs in på Breaking the Fourth Wall dyker Discothèque upp. Ett elva minuter långt monster till låt som inte alls är så dansant som titeln kan antyda. Det närmaste disco den överhuvudtaget kommer är att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant när den inte vill bestämma sig för om den vill helst ska vara dubbig […][...]

Genom alla år som jag lyssnat på musik och ögnat igenom tack-listor i skivkonvolut – alltifrån avhandlingslånga listor till ennamnstack – känns det som att jag sett allt som går att tacka. När Boeoes Kaelstigen tackar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap öppnas helt plötsligt en helt ny kategori. Första gången jag hörde Leo Nathorst-Böös och […][...]

Black City. En nedsläckt storstad med tomma gator. Till synes helt öde utan en människa i sikte innan dova men ändå tydliga sakta pulserande basgångar avslöjar att så inte är fallet. Långsamt upptäcker man att de letar sig ut genom sprickor i väggarna tillsammans med svaga ljuskäglor från dunkelt upplysta dansgolv i de hemligaste av […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan (Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över […][...]