Recension
- Horizontal Structures (album, Spotify) Moritz Von Oswald Trio
- 2011
- Honest Jon's
Improviserad intensitet
Lyssna
Etiketter
För att ha varit en av dem som definierade hela subgenren minimal dubtechno där kutym är att ha ett gäng lika korta som intetsägande alias beroende på musikaliskt humör eller utgivningsetikett känns Moritz Von Oswald Trio väldigt rakt på sak. Men det är också ungefär det enda.
Trion är till exempel egentligen nu en kvintett där grunduppställningen Moritz Von Oswald, Max Loderbauer och Sasu Ripatti (Vladislav Delay, Luomo) förstärkts av Marc Muellbauer och Paul St Hilaire (Tikiman). Ändå skvallrar namnet en hel del då Horizontal Structures har kärnan i jazzen. För även om både elektroniken, det repetitiva maneret och inte minst dubdelen finns kvar och sveper in allt i djupa avgrunder av eko, bas och mystik är det experimentella jazzuttrycket i förgrunden.
Med de försiktigaste av riktningsförändringar,och ett knivskarpt detaljfokus styr Von Oswald och bandet varje långt utdraget jam precis rätt. Kvintetten improviserar och flätar ihop elektronik och akustiska instrument i långa kontemplativa stycken som utvecklas, invecklas och ständigt subtilt byter skepnad. I Structure 2 hypnotiskt böljande, i Structure 3 med plötsliga men tydligt funkiga inpass och i Structure 5 som ett havererat smältverk som framför sin egen dödsmässa.
Melodier är hela tiden underordnade och rytmen gungande följsam till förmån för en tungt förtätad stämning. En stämning som i all sin meditativa lågmäldhet kan vara tålamodsprövande men där belöningen är lika intensiv som suggestiv.
Publicerad: 2011-03-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-01 00:27
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).