Lisa Miskovsky spelar gitarr med munnen. Det är en av de saker jag gillar bäst med henne. Inte så att hon slänger in guran i munnen och stajlar i bästa Hendrix-stil. Nej. Hon sjunger gitarr helt enkelt. Hennes sångmelodier flyter ofta fram i bästa strängbändarstuk. På samma sätt som gitarrister som till exempel Joe Satriani […][...]

Eskobar debuterade och slog genom förra året. Att säga att de gjorde det med dunder och brak känns fel med tanke på deras stillsamma och finkänsliga musik. Dessutom kanske de inte riktigt blivit ett bruksnamn bland musikmedelsvensson än, men med tanke på att det bara gått ett år sedan ”'til We're Dead” släpptes så har […][...]

Jag har ett ganska konstigt förhållande till ”There is hope”. När jag lyssnar går jag nämligen igenom skivan på jakt efter den där låten jag inte gillar. Jag brukar genast hoppa över första låten ”Ten pictures”, för den har jag älskat sen första gången jag hörde den. Går istället raskt på ”Heather”. Den har ju […][...]

Tre killar som varit med ett tag bestämde sig för att spela in en skiva eftersom de hade en del sköna låtar liggande som de inte kunde använda i sina vanliga band. De spelade in den med en klackspark och gav ut den på några kompisars bolag. Skivan sålde under omständigheterna ganska hyfsat. Bandet fick […][...]

Jag lyssnar efter regn Elektricitet i luften & det var så längesen att Jag glömt bort hur det känns att komma hem Det är 1997. Snön är blöt och tung. Det är mörkt, kallt och förbaskat långt mellan Örebro och Stockholm. Går upp innan natten blivit morgon för att sätta mig på tåget mot jobbet, […][...]

För snart ett år sedan släppte Granada EP:n ”Everyone Wants to” som mottogs positivt och nu släpper bandet sin självbetitlade fullängds-debut. Inspelad på två veckor med hjälp av Björn Olsson (Union Carbide Productions, Soundtrack of our lives) och Mattias Glavå som senast utövat handpåläggning på Håkan Hellströms album. På bandets webbplats har man kunnat läsa […][...]

Tomas Andersson Wij gör musik i en genre som har stolta svenska traditioner. Den klassiske föregångaren är Ulf Lundell. Men i gränslandet mellan visa, rock och pop tål Tomas Andersson Wij också att jämföras med yngre förmågor som Lars Winnerbäck och Moderna Män. Det är alltså en ganska upparbetad fåra som nu fått ett nytt […][...]

”We have a right to be here” sjunger Jenny Wilson tungt till en studsande synth och ett jagande komp i refrängen på ”We are the people”. Låten handlar inte om FFPs rätt till en plats på den svenska musikscenen, men för mig är det svårt att inte tänka på att det är det hon proklamerar. […][...]

Johan Skugge från Yvonne och nedlagda Singer, Fredrik Wennerlund från Honey Is Cool och Martin Thomasson har ett band tillsammans. De heter Rockmonster, ligger på Rabid Records och spelar smart och sexig rock. Om du frågar mig så tror jag att det inte kan gå annat än bra för dem. Velvet Underground, the Stooges och […][...]

Förenklat kan man säga att debuten ”Kent” handlar om utanförskap och missnöje med sitt förutbestämda öde – ”varför får jag inte på mig dina blåjeans?” (”Blåjeans”). Känslan går igen i de ångestladdade texterna och musiken. Behovet av att ta sig bort från hemstaden med ”villa, Volvo, avkomma”-träsket. Temat var mer eller mindre det samma på […][...]