La da dee. La da da. Det finns de där låtarna som inte bara dansar en sommar utan som sätter tonen för ett decennium. 1991 gick det att älska eller hata Crystal Waters och hennes svajiga sång, men för den som hade något minsta intresse av musik gick det knappt att undgå Gypsy Woman (She’s […][...]

När nydiscovågen börjat lämna åttiotalet mer och mer bakom sig till förmån för nittiotalet – i synnerhet det tidiga housenittiotalet – har Azari & III de senaste tre åren varit ett av de mest intressanta namnen. Som remixare och artister. Torontokvartetten, bestående av femtio procent musikskapare och femtio procent vokalister, har plockat det avmätt distanscoola […][...]

Visst. Det skulle egentligen ha varit något annat här idag. Det var planen. Men mitt musiklyssnande höll inte med. Kanske var det kastandet mellan hopp och förtvivlan när solen retande börjar titta fram bara för att försvinna lika snabbt – och med den tron på att det ska bli vår i år igen. Kanske var […][...]

Om man i sitt CV kan skriva att man har något drygt kvartssekels erfarenhet av house och modern dansmusik, tja då har man snudd på varit med från början. Så är fallet med Sten Hallström. Sedan arbetet i skarven mellan åttio- och nittiotal, när han var en av dem som formade den svenska Nordik Beat-vågen […][...]

När Petter samlar sina största hits på cd:n X (som i tio) 3 december följer det med två mer eller mindre nya låtar, Min click och Min kärleksaffär. Dessutom bjuds vi på två omtolkningar av gamla Petter-örhängen. Stonebridge houseifierar Det går bra nu och The Hives gör om Repa skivan till Repa CD:n. Jag är […][...]

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2006 fortsätter här med del 2. Alltså: 100 låtar från 2006. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10. Larry Heard presents Mr. White You Rock Me (Long Version) Varje gång Larry Heard ger ifrån sig någonting (tyvärr alldeles för […][...]

Drömhus. Det är lite Rosa helikopter och Bubbles över det. Visst, Dr. Alban-upptäckta Drömhus kommer aldrig gå till historien som ett av de mest betydelsefulla banden någonsin. Och egentligen är Drömhus ett av de där musikprojekten man ska skratta lite nedlåtande åt. Vill ha dig, liksom. Håll i er nu. Jag har skivan. Jag tycker […][...]

Grammisnomineringen för X Marks the Spot gav uppenbarligen blodad tand. Nu kommer del två i samma serie. Och precis som förra gången är det en intressant vägkarta för alla som gillar att kryssa runt på den svenska housescenen. I alla fall enligt etiketterna Route 33 och Tangent Beats. X Marks the Spot är kanske inte […][...]

På Engelbrektsgatan 37 i Stockholm ligger restaurangen Beirut Café som serverar libanesisk mat. En restaurang som fått lika mycket uppmärksamhet för sitt musikval i restaurangen som för maten som serveras där. Så säger pressmaterialet i alla fall. Jag har aldrig varit där. Däremot vet jag att de nu satt ihop en andra skiva under eget […][...]