Recension
- X Marks the Spot vol. 2 (CD) Samling
- 2002
- Route 33/Tangent Beats/Goldhead
Inte riktigt mitt i prick
Lyssna
Externa länkar
- Route 33
- Det ena skivbolaget bakom samlingen.
- Tangent Beats
- …och det andra.
Etiketter
Grammisnomineringen för X Marks the Spot gav uppenbarligen blodad tand. Nu kommer del två i samma serie. Och precis som förra gången är det en intressant vägkarta för alla som gillar att kryssa runt på den svenska housescenen. I alla fall enligt etiketterna Route 33 och Tangent Beats.
X Marks the Spot är kanske inte skivan du drar på när du ska välta förfesten. Istället är det mestadels house av den djupare sorten som står på vägmenyn. Mer för vardagsrummet än för dansgolvet, alltså.
De mest välkända namnen på samlingen svarar förmodligen Håkan Lidbo, Spånka NKPG och Nåid för. Av dem klarar sig Spånka överlägset bäst när de tar hjälp av Royal Family på Better. När Håkan bjuder upp Paula Lobos till dans i Walk Away blir resultatet bra, men inte himlastormande. Och Nåids bidrag är faktiskt ett av de såsigaste spåren på skivan. Rätt trist.
Övriga höjdpunkter är det Koop-doftande bidraget från Laid, Milles försiktiga sväng i Exactly och Route 33-grundaren Pawel Kobaks atmosfärjazziga Magic of Dusk (fågelkvitter, nån?) Det genomsofta bidraget från Stonebridge (D.Y.) överraskar åtminstone mig genom att inte alls låta som den Stonebridge jag känner. Extra plus för att DaYeene-systrarna Jeanette och Diane är med på ett rätt stort hörn.
Här finns också spår som sabbar totalupplevelsen av X Marks the Spot vol. 2 ganska effektivt. Värst av dem alla är Baires som tryckt in en ylande trumpet som irriterar mig något enormt. Ungefär allt som är dåligt med jazz där.
Men som tur är överväger det bra materialet. Framförallt den största glädjekällan på hela samlingen: Ronins studsande Magic of Dusk. Missa inte den.
Publicerad: 2002-11-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-15 01:11
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).