Skippar man att läsa pressreleasen missar man att The Ghost That Carried Us Away är inspelat med enbart en mikrofon och att Seabears frontman Sindri Már Sigfússon syr sina egna omslag. Något som genast hade förpassat Seabear till den stora, feta snällpopshögen. Eftersom jag fått albumet i ett enkelt pappfodral hinner jag inte så långt […][...]

Med Eternal Castle tar japanska Naoko Sasaki sin harmoniska subtilt klingande musik i en något ny riktning. Inte så man inte känner igen sig, det är inga häpnadsväckande förändringar vi talar om. Grunden är fortfarande den fina paradoxen storslaget minimalistisk pop där försynt romantiska flyktiga melodier sakta böljar fram under Sasakis beslöjade älvlika röst. Aldrig […][...]

Fullkomligt utmattad och utled stänger Jimmy LaValle in sig i sitt hus i San Diego under sex månader och skriver ”Into the Blue Again”. Efter ständigt turnerande vill han mest vara i fred och skapa bandets fjärde album. Ett band som mest är han själv. Men det är inte bara The Album Leaf som tar […][...]

Det bestående intrycket av den första dagen på Roskilde är folkmassorna. Jag kan inte för mitt liv minnas att det var så här sjukt mycket folk förra året. Men visst, det spelade inte särskilt många band under festivalens första dag och de som häckat på campingen sen förra veckan var rimligtvis sugna att lämna den […][...]

Enligt Ebb, eller Engelbrekt Berg som han heter i passet, har mycket av inspirationen till debutskivan Loona hämtats från skogarna och naturen i Norrbotten där han vuxit upp. Har man någon gång upplevt de täta skogarna och vidsträckta omgivningarna där förstår man precis vad han menar. Inte så att Loona är ren naturromantik men Ebbs […][...]

Såhär i bistraste midvintertid vore det väldigt tillfredsställande att sätta sig framför en skön varm brasa när man kommer hem i vintermörkret. Men saknar man den möjligheten får man hitta på något annat. För mig har, i brist på den verkliga varianten, Bernhard Fleischmanns The Humbucking Coil de senaste månaderna fungerat som fullgod ersättning. En […][...]

Det var så varmt det ångade när man pratade, all vätska man drack försvann och återuppstod direkt i form av svett, funderade på att svimma men det hade inte varit värt att missa en sekund. Bakom ett tunt skynke stod ett av världens mest mystiska och fantastiska band. Helt inne i sina egna universum, som […][...]

Sigur rós kommer från Island. Jag vet inte vad det är med Island, jag vet inte vad det är som gör att all musik som kommer därifrån blir så hjärtskärande vacker. Björk, Múm och Sigur Rós. Det är som de kom från en annan värld, en värld där allt är mycket klarare, vackrare och på […][...]

Med en övervikt på 25% plockade en kille från Göteborg hem årets läsaromröstning. Över huvud taget verkar det som om ni tyckt att det varit ett bra år för svenskproducerad musik. På topp tio hittar vi lika mycket svensk som utländsk musik och de tre översta platserna tillfaller alla inhemska artister. 1. Håkan Hellström ”Det […][...]

Nu gissar jag bara, men jag tror att de tre ord som rubriken utgörs av fick rätt många att storma från datorn i panik, skrikande ”neej, neej, neej!” medan de försökte få huvudet att sluta göra en Linda Blair. Tre otäcka ord. Italiensk, plast, disco. Plast? Ja, inte i själen då, men väl i maskinerna […][...]