Ta en titt på omslaget. Visst ser det för taskigt ut? Vilka är oddsen för att du skulle plocka upp en skiva med ett så genomuselt omslag? Jag gissar, ganska höga. Jag vet att jag själv knappast skulle göra det. Utseendet har betydelse.

Jet Stars serie ”Reggae Hits” har nått volym 31, mer än 20 år efter att volym 1 släpptes. Det är på sätt och vis imponerande. Serien har hela vägen kännetecknats av bredd. Här samsas lover's rock med ragga och roots. Det är seriens styrka och samtidigt dess svaghet.

De renodlade ragga-fansen plockar med största säkerhet hellre upp senaste volymen av ”Ragga Ragga Ragga!” eller ”Greensleeves Sampler”. Och den som i första hand lyssnar på lover's rock har gissningsvis sina favoritserier i reggaens samlingsdjungel. ”Reggae Hits” vänder sig till allätaren.

Så om man som jag har lite svårt för modern lover's rock och inte är nere med den ny-spirtuella reggaevågen. Tja, då blir det lite tradigt att lyssna på de här 20 låtarna i sisådär 80 minuter. Det blir för långt mellan högtidsstunderna. Så långt att jag först tänkte sätta betyget godkänt och var nöjd med det.

Men. Det finns en andra CD här också. En bonus-CD, som inte kostar något extra. Där har BBC:s Robbo Ranx mixat samma låtar till en drygt 40 minuter sömlös mix. Då funkar det bättre. Bara de bästa partierna ur varje låt. Koncentrerat och bra. Så har jag lyssnat på de här låtarna många många gånger de senaste veckorna. Kanske har han också lyckats bättre med låtordningen. Hur som helst höjer hans mix betyget med ett snäpp.

Vill man få en provkarta över hur hela reggaespektrat låter 2003 finns det få bättre ställen att leta än just här.

Om vi tar oss ner på låtnivå för en stund så är det som väntat raggan som faller mig bäst i smaken med hårda bidrag från Elephant Man (”Escalade Bumper”), Bounty Killer och Twin Twin (”Uptown Boy”), Harry Toddler (”Curfew”) och mer urbana spår från Sean Paul (”No Batter Bruise”) och Merciless tillsammans med Sara Jane (”Roots Alone”).

Samtidigt har Sean Paul, Elephant Man och Bounty Killer samtliga med starkare bidrag på ”Ragga Ragga Ragga! 2003″.

Det är mest ledsamt att höra hur tunn och svag Gregory Isaacs röst har blivit när hans bidrag ”Gotta Say Bye Bye” dyker upp. Bräcklig har den alltid varit, men det här är långt från fornstora dagar då hans röst rev upp djupa sår i hjärtan världen över.

Däremot överraskas jag lite av Sanchez vars ”Hit Song” faktiskt är riktigt bra.

Slutligen vill jag bara få sagt att Enrique Iglesias ”Hero” inte är bra i reggaeversion heller. Här görs den av Archie Wonder och den stinker lika mycket som originalet. En dålig låt är en dålig låt. Oavsett kläder.