Hjärtats orkester Ensamma hjärtan Kapellet Records Poporkester från Göteborg med blås. Officiell sajt Kongh Counting Heartbeats Trust No One Recordings/Sound Pollution Tunga, matiga och långsamma riff som bildar ett kargt och mörkt sound (sludge/doom skriver de själva i pressreleasen). Bra skit. Officiell sajt Chuck Ragan Los Feliz Side One Dummys Records/Sound Pollution Raspig röst, akustisk […][...]

The Flaming Moes We’ll Never Forget Where Our Hearts Lie – Love, The Flaming Moes Eget släpp Pop som drar åt soul och rock med rhodes och blås. Från Skara. Officiell sajt, Myspace Jessica Folcker Skin Close Cosmos Records/Bonnier Amigo Förvånansvärt poppigt eller snarare electropoppigt. Youssou N’Dour medverkar på ett spår. Officiell sajt Oh Laura […][...]

I 90-talets Örebro var det oftast grymma King of Kings Sound System som stod för musiken under utekvällarna i baktakt. Flitigaste gästvokalisten kom från Västerås och gick under namnet Governor Andy. Drygt tio år senare släpper han sitt första album. Guvernören ger oss digitaliserad 80/90-talsklingande vokalreggae på gnällbältsdialekten som populariserades av Chilly & Leafy. Men […][...]

Det spelar egentligen ingen roll hur många gånger jag eller någon annan skriver att det här i första hand är Måns Asplunds och Jens Reschs grupp. Så fort någon säger att Jason Diakité är med blir det ändå alltid Timbuktus reggaeprojekt. Hur orättvist det än är. För M.O.N.S. och Chords är dessutom nästan lika viktiga […][...]

Egentligen är allt Matt Chicoines ”fel”. Om han inte hade haft den goda smaken att ha Joe Dukie som sångare på singelbomben Dust och ett par låtar till på sin senaste Recloose-skiva Hiatus on the Horizon hade jag aldrig kollat upp Dukies bakgrund och upptäckt hans koppling till Fat Freddys Drop. Dukie, eller Dallas Tamaira […][...]

Sedan Jigga tog över på Def Jam har han kontrakterat unga tjejer med en sådan frenesi att man börjar fundera över vad det där senaste bråket med R Kelly egentligen handlade om. Rihanna är sjutton år ung och ligger bakom en av årets mest envetna radioplågor ”Pon de Replay” (som i det energiska handklappet påminner […][...]

Club Killers är en klubb som är ett band med fler medlemmar än någon klarar att räkna. Dessutom med fler gästsjungande popsångare (och sångerskor) än vad som borde vara lovligt. Men mest av allt är det här Viktor Brobackes och Gustav Bendts kärleksbarn. Skivan ”Two Nights With” är resultatet av en brinnande kärlek till reggaemusiken […][...]

Det är basen som leder vägen med ett stadigt baktaktspumpande eller ett mjukt och följsamt rullande blir den vår ciceron på färden in mot reggaens hjärta; dub. Här serveras den mer eller mindre helt strippad från vokala insatser. Trots att en av de stora sångarna, Dennis Brown, är i högsta grad inblandad. Mer i själ […][...]

Horace Andy har spelat in en av mina absoluta favoritskivor. ”Skylarking” släpptes av nu bortgångne C.S. Dodd på hans omhuldade Studio One-etikett 1972. I all sin enkelhet är det en fantastisk rootsreggaeskiva med låtar som jag idag har svårt att vara utan längre stunder. Samtidigt är den inte särskilt representativ för hur Horace låtit senare. […][...]

Den svenskspråkiga reggaescenen bubblar som aldrig förr. Göteborgska Kultiration är det senaste tillskottet. Deras översättning av reggaen är inte klistrigt klibbig som Helt Offs. Inte hiphoptintad som Svenska Akademiens. Istället lutar de sig tryggt mot rotreggaetraditionen och den äktsvenska folkmusiken. Det är Marcus Berg som står i frontlinjen. Han sjunger, spelar gitarr och skriver så […][...]