Jag hade inte ens tänkt tanken. Inte nuddat vid möjligheten. Så det kom som en blixt från klar himmel när DN förklarade att Ayesha bor i Hässelby Gård en förort till Stockholm. Med ”Jade Fever” i lurarna hade jag funderat på om hon kanske höll till i London, Barcelona eller Paris? Att det inte var från Kingston hon kom hade jag räknat ut, hennes röst är fri från Jamaicansk patois. Trots att jag läst nåt om dancehall queen.

Men Ayesha är alltså från Hässelby Gård, Stockholm, Sverige (med en bakgrund i Indien och Afrika), hon är 23 år och vill förändra världen.

Hon stämplar in på alla centrala kontroller längs samtidsmusikens orienteringsbana. DIY (check). Elektroniskt (check). Politiskt (check). Globaliserat (check).

Det enda som saknas är väl en dos mash-up, men det är väl redan ett passerat stadium en trend som blåste förbi snabbare än du han säga 2-step? Eller så kommer det på de vitetiketterade remix-tolvorna. ”Reggaetengue” korsad med ”El Pito”. Det vill jag höra!

Och jag hade inte ens övervägt möjliheten svenskt. Jag borde vetat bättre. Gränserna är rivna. Nationalstaten är död. Leve globaliseringen!

Efter den första snabblyssningen ville jag klassa det jag hört som ragga. När jag lyssnade närmare sprang den brittiska hiphopen fram som en självklar referens (från Monie Love till Wiley). Sen hamnade jag via ljudresan på en förortsgata i Paris, en kort vända förbi Staten Island, NY, sen till en stroboskopblinkande electroklubb i Amsterdam, vidare till en barbeque i East L.A. och så vidare till Haiti, Jamaica och Indien. Det är ljud från den myllrande storstadens smutsiga betong, mörka gränder och nedgångna grönområden.

Det finns mycket värme, kärlek och glädje här. Jo det är säkert. Bakom det där som kan verka som skit och misär bor människor som kämpar och sliter, skrattar och älskar.

Visst finns lite utfyllnad på ”Jade Fever”, men också en helhet som övertygar. Som i stunder slår undan mina fötter. Med ett budskap som jag tror kommer att fästa med tiden, utvecklas och skärpas. Jag har en känsla av att Ayesha är här för att stanna och inte tänker ta några genvägar till snabb framgång. Ni vet, bygga från grunden och allt det där. Gå den långa smala vägen.

Att förändra världen är inget naivt mål, det är förutsättningen för att göra något riktigt bra. Det måste finnas en vilja att förändra. Att Ayesha vill just det är uppenbart.