Med Beyoncé är man van vid något nytt för varje skivsläpp. På soloalbum nummer två, B’Day, visade hon upp en halvt manisk sida. Hon klämde in 11 totala fullträffar och sjöng dem med en unik styrka, nästan besatthet. Det extremt dansanta soundet tilltalade varje människa, och de riktiga fansen var lyckligare än någonsin över de […][...]

Det finns musik som aldrig spelas på radio. Den kanske gjorde det en gång i tiden, kanske gjorde den aldrig det. Här följer rekommendationer om musik som vi tycker är kriminellt bortglömd. Vi blåser bort dammet och sätter den virtuella nålen på skivspelaren. Karin Lillbroända har rotat i det som andra kallar ”skräpmusik” och berättar […][...]

Precis som på den självbetitlade debuten öppnar Jennifer Hudson sitt andra album med en fantastiskt bra låt. No One Gonna Love You, producerad av Rich Harrison (Crazy In Love), har simpelheten som genomsyrade Destiny’s Child mer hiphopiga R&B, och med Hudsons superba röst får musiken samma kaxiga självkänsla som bara kan mätas med Beyoncés. Det […][...]

Redan från början anar man att något är fel här. Det är inte som det brukar vara. Keyshia Cole låter osäker och hennes röst befäster inte en stark plats utan flyter bara iväg. Ibland rycker hon upp sig, och för en stund hoppas man att hon ändå ska lyckas bära fram den här skivan trots […][...]

Ciara har nästan helt gått ifrån det sound som var hennes två första album, något som tydligt indikerades av 2009 års Fantasy Ride och framförallt dess första funksingel Love Sex Magic. Låtarna är, i brist på bättre ord, ”livligare” nu, hör till exempel på det blippiga beatet i Heavy Rotation och det sanslösa tempot i […][...]

Last Train To Paris är ett konceptalbum där musiken homogent flyter på genom alla spår. Det är en fortsättning på Press Play, och här finns också det drömska soundet som genomsyrade albumet från 2006. Dawn Richards och Kalenna Harper, som tillsammans med Diddy utgör Dirty Money, gör inget större intryck. De tillför säkert ingenting negativt, […][...]

Varför låter Natasha Bedingfield som Justin Bieber på Last Chance? Och varför har Nicki en låt på sin skiva som skulle passa mycket bättre på en Justin Bieber-skiva? Det är helt värdelöst. Vad hände med Monster-Nicki? Varför gör hon inte det hon är bäst på? Pink Friday är lika mycket, om inte mer, R&B som […][...]

Just A Dream är Nellys bästa låt sedan Dilemma, och jag är förvånad över att singeln inte har fått ett större genomslag. Taylor Swift har ju till och med twittrat att hon gillar den! Apropå Dilemma så återförenas Nelly och Kelly på 5.0, i Gone som utgör kapitel två av den berättelse de påbörjade för […][...]

Holding You Down (Goin’ In Circles). Första singeln från Jazmine Sullivans första skiva sedan den oerhört uppskattade debuten. Den är galen. Jazmines utsökta hesa röst på ett rått hiphopbeat som samplar bland andra Mary J. från 95, Nas och Slick Rick. Ja, ni förstår säkert att det borde vara för bra för att finnas. Missy […][...]

2009 släppte Rihanna en skiva som fullkomligt pulveriserade allt annat på R&B-scenen. 2010 gör hon inte om den bedriften, men hon kommer ändå med våldsam kraft när hon med Loud blir årets stora överraskning. Jag har aldrig gillat musik av den typen som finns på det här albumet tidigare. Rihanna vinner mycket på sin naturliga […][...]