Som den anglofil jag alltid trott mig vara, blev jag tämligen skamsen när jag rannsakade mig själv och min skivsamling nyligen. Vad jag insåg var att det alldeles tydligt var en övervikt av amerikanska artister bland skivorna inköpta senaste året eller så. Från att ständigt ha vidhållit att Radiohead är världens bästa band favoriseras nu […][...]

Hjärtats orkester Ensamma hjärtan Kapellet Records Poporkester från Göteborg med blås. Officiell sajt Kongh Counting Heartbeats Trust No One Recordings/Sound Pollution Tunga, matiga och långsamma riff som bildar ett kargt och mörkt sound (sludge/doom skriver de själva i pressreleasen). Bra skit. Officiell sajt Chuck Ragan Los Feliz Side One Dummys Records/Sound Pollution Raspig röst, akustisk […][...]

Pressinformationen om Stars on the Wall är underhållande i sina stridigheter. The Go Find presenteras som ett band med drag från 70- och 80-tal, med genljud från popmusikens historia och referenser som Fleetwood Mac. Men utan att någonsin för den sakens skull låta retro. Ett band som inte förväntar sig så mycket av sin musik. […][...]

När ”White Pony” kom 2000 började jag att tycka om Deftones på allvar, och skivan tillhör än i dag mina favoriter. Den är otvivelaktigt det bästa Sacramentogänget har gett ifrån sig. Men nya ”Saturday Night Wrist” är i sina stunder en god tvåa. Uppföljaren till ”White Pony”, 2003 års självbetitlade skiva, kom och gick utan […][...]

Chris Corner heter en anemisk man som gör musik som helt och fullt tilltalar mig. På ett sätt som gör att jag börjar tappa fattningen. ”The Alternative” är den andra skivan han gör under IAMX-epitetet och efter många om och men har jag äntligen fått tag på den. Kan inte förstå att den saknar distribution […][...]

”You embraced change like it was the newest pair of Jordan's on the block,” skriver Ahmir ”?uestlove” Thompson om J Dilla i häftet till postuma och gravt underskattade ”The Shining”. Han skulle lika gärna kunnat skriva om sig själv. För det enda man kan vara säker på när man sätter på en ny skiva med […][...]

Jag fascineras av tanken på delarna till ”The Eraser” som skvalpade som vågorna på omslaget i Thom Yorkes dator. Var för sig bara ljud som skapats under de senaste åren. Och precis som Knut den Store, som är avbildad på omslaget, inte klarade hindra vågornas skvalp behövde Thom Yorke att bringa reda bland det material […][...]

I am X är Chris Corner. Chris Corner är en av personerna bakom Sneaker Pimps. Sneaker Pimps har gjort en av världens bästa skivor, ”Splinter”. Jag tror inte Chris Corner är lycklig. Lyckliga människor gör inte sån här musik. Musik som är livsfarlig tröst för olyckliga. Den här skivan är hemsk. Och bra. Hemskt bra. […][...]

Generaliseringar kring hårdrockares fanatism ”Åh, så lyckliga vi är, vi ortodoxa, och så härlig vår tro är, långt härligare än alla andra”. - Grigorij Rasputin, ”Mina tankar och funderingar”, 1916 Först måste vi etablera en regel: Alla någorlunda musikintresserade personer är obändligt trångsynta när det gäller sitt eget musikaliska gebit. Det är empiriskt. Det är […][...]

Hultsfred anno 2003 är över. Det gick väldigt snabbt, kanske lite väl snabbt så här i efterhand, fast jag vet att jag inte tyckte det igår kväll. Det har varit en märklig festival på flera sätt. Det har antingen varit färre besökare än vanligt eller har den lite modifierade planlösningen av området och campingen fungerat […][...]