Smart och snyggt. Välsvarvat och strömlinjeformat. Modernt retro. Låter orden positiva? I så fall lägger jag till några – utan kraft och utan mod. Jag har hela tiden ett band på tungan, ett band de låter som. Jag är inte säker på att jag skulle komma på det, även om jag verkligen tänkte efter. Det […][...]

När någon droppar Saint Etienne för att beskriva hur en ny grupp låter, blir jag intresserad. Om det är Pet Shop Boys blir jag ännu mer intresserad. När pressmaterialet nämner båda grupperna (och dessutom Daft Punk) blir jag förstås helsåld. Mondial består av Lena Kask (japp, Janne Kasks lillsyrra) och Lasse Wierup. Genombrottet kom under […][...]

Ett av de där magiska ögonblicken, då man får känslan att någonting faktiskt är riktigt bra, var när jag snubblade över en musikvideo på tv. Samma känsla hade jag när jag första gångerna hörde några rader från Coldplay. Det blev ett absolut måste att införskaffa skivan genast. Denna gång var det The Crash med Lauren […][...]

Är det någon som kommer ihåg Freewheel och deras platta Starfriend från 1998? Förmodligen inte så många. Titellåten agerade soundtrack till en reklamfilm för en rätt stor svensk möbelkedja och den största hiten på egna ben var nog Sweet Swedish Winter. Visserligen skruvar aldrig Sondre Lerche upp hästjazzinfluenserna till samma höga tempo som i Frewheels […][...]

Jag hade precis förträngt hur mycket jag önskade mig en hel skiva med David & the Citizens. Nu kan jag knappt vänta till mars. Att jag börjar bli otålig igen beror inte egentligen på själva singeln Pink Evening (Send Me Off…). Det är snarare så att de två låtarna mest av allt får mig att […][...]

På cd:n som följde med senaste numret av tidningen Sonic var The Perishers med. Låten – Someday – har jag spelat om och om igen sedan dess. Den definierar in i minsta detalj ordet känsla – på samma sätt som Beachwood Sparks tolkning av Sades By Your Side, som Sonic haft den goda smaken att […][...]

Gränsen mellan pretentiös och patetisk är hårfin. Så hårfin att både den ena och den andra människan trillar över gränsen. Det är inte alltid den gränsen är farlig att bryta, inom operan görs det ständigt med ganska spännande resultat. Jag tyckte om Håkan Hellströms första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg. Tyckte om kanske […][...]

Äntligen. The April Tears har fått släppa Consume Desire. Det tog lång tid, men nu ligger albumet färdigt på skivhandlarens disk. Förväntningarna får nog anses vara ganska höga. Albumet har föregåtts av ett par uppmärksammade singlar. Få kommer bli besvikna. Det tio låtar långa albumet är snyggt förpackat, produktionen är signerad Christoffer Lundquist (Brainpool) som […][...]

Ibland räcker det med att spela bara ett par takter på en låt innan man instinktivt känner att, det här, det kommer jag gilla. Senast det hände var när jag första gången stoppade Logs debutalbum i skivspelaren. Efter bara ett par sekunder av inledande In Cold Blood dök den där sköna sugande känslan upp någonstans […][...]

En gång i vad som måste räknas som Cardiganserans stenålder träffade jag Magnus Svenningsson efter en spelning. Han var en pratsam, avslappnad och trevlig prick. Några hektiska år senare hoppade han abrupt av världsturnerandet. Utbränd hette det. Ungefär så står det också i det personliga brev Magnus valt att skriva och skicka tillsammans med den […][...]