Äntligen. The April Tears har fått släppa Consume Desire. Det tog lång tid, men nu ligger albumet färdigt på skivhandlarens disk.

Förväntningarna får nog anses vara ganska höga. Albumet har föregåtts av ett par uppmärksammade singlar. Få kommer bli besvikna. Det tio låtar långa albumet är snyggt förpackat, produktionen är signerad Christoffer Lundquist (Brainpool) som blir allt mer erfaren. Resultatet är lyckat.

The April Tears rör sig i gränslandet mellan radiovänlig syntetisk pop/rock och mörkare, svårare dito. Ofta tycker jag bandets låtar är ganska lättsmälta och borde passa en bredare publik. Bandet har mycket att erbjuda för de flesta, det är bara att lyssna med egna öron och inte lyssna för mycket på andras åsikter.

Consume Desire inleds med gamla Model Actress Whatever i ny skrud. En skön drivande, cynisk historia som höjer intresset. Via poppiga Heart Shut Down och Seventeen nås nedtonade Medicine som har släktskap med de låtar Chris Eckmann gör i The Walkbaouts. Men det är nog bara stråkarna banden skulle arrangera på samma sätt.

Efter den starka öppningen följer ett par ganska trista, osvängiga låtar som får mig att tänka på Garbage. Men potentiella radio-hiten All I Want is You väcker intresset igen, precis i tid för albumets höjdpunkt Hong Kong, där Sara Gunnarsson delar sången med Frederick. En skönt svängande låt som tar sig in under skinnet. Avslutande All Things Must Come to an End med sina stråkar också den ett av albumets större ögonblick.

Helheten är stark. Visst finns det ett par ganska intetsägande och trista låtar, men de flesta låtarna imponerar. The April Tears har gjort ett album som var värt att vänta på.

Starkt jobbat under lång tid. Slutresultatet är ett album jag kommer återkomma till många gånger. Ett album som kommer få fler att upptäcka The April Tears.