Recension
- Love for the Streets (cd) Caesars Palace
- 2002
- Dolores/Virgin
Lämna hjärnan vid dörren
Blam!
Pow!
Smackadonk!
”Over 'fore It Started” rivstartar festen och sen är det upp till dig själv hur kul du får. Med ett drivet trumkomp med inbyggt handklapp startar CP-festen i 2002 års tappning. Tempot är varierat och kanske är det de lugnare låtarna som egentligen är bäst, men det är mer en humörsfråga. Klart är i alla fall att ”Jerk It Out” är en av årets starkaste partylåtar och att avslutande, instrumentala ”Thousand-Mile-Stare” bara är så jävla flummigt skön.
Caesars Palace gör inte musik för hjärnan, det har sagts förr och nu sägs det igen: ”Caesars Palace gör inte musik för hjärnan”. Till deras låtar har man puckat kul. Att skriva en recension av plattan känns lätt bisarrt eftersom man inte ska sitta still när man hör Caesars Palace om man ska ha maximal behållning av dem. Men det är så svårt att pricka rätt tangent om man hoppar omkring.
Man ska ha sina vänner omkring sig, ett leende på läpparna och ett stort, immigt iskallt glas dsc-dricka i ena handen och vifta dsc-armsvängningen med den andra samtidigt. Då sjunker basen, trummorna och de inte alltid filosofiska texterna in och sprider värme och glädje.
Min namne, redaktör Hamberg, har redan pricksäkert klargjort hur Caesars Palace tillsammans med fågelsång och motorcykelmotorer tillhör de säkraste vårtecknen i detta land. Jag har ingen aning om var kvartetten övervintrar, men när solen kryper ur sitt ide och tinar upp landet så gör den det helst till tonerna av Caesars Palace.
Hur bra är då nya plattan? ”Ingen aning”, är mitt spontana svar.
Jag vet att jag blir glad av den. Jag vet att den får mig att längta efter vännerna och de immiga glasen. Och det är värt en hel del.
Om rockiga poppraliner som ”Cheap Glue”, ”Candy Cane” och ”Mine All of the Time” kommer att smaka lika bra om en månad eller två vet jag inte heller, men för tillfället fyller de sin funktion som musikalisk stimulantia förtjänstfullt.
”Jerk It Out” är en klockren singel med en orgelslinga uppbyggd av Karlssons klister. Överhuvudtaget är det mycket tangenter på plattan. Bra det. De breddar ljudbilden och fixar ett krämigt sväng. I lugna ”Burn the City Down” och ”I Gun for You, Part II” används de på ett helt annat sätt men lyfter låtarna precis som i ”Jerk It Out”. Gyllene Tider på speed gästar i ”Fifteen Minutes Too Late”.
Frågan om meningen med livet kommer förmodligen att lösas till ett annat soundtrack än ”Love for the Streets” eller någon av de två andra plattorna med Caesars Palace, eller så döljer sig svaren i själva verket redan i texterna, men vem bryr sig?
På med stereon och fram med ishinken!
Publicerad: 2002-04-11 00:00 / Uppdaterad: 2008-03-17 10:47
16 kommentarer
Varför i allsicke får inte denna recension synas på förstasidan? Ny platta med CP har större nyhetsvärde än en uppsamlingsplatta av Masters at work.
#
”CP-festen.”
haha.
#
synd att den inte går att spela på en dator. eller tex en pioneer dv343.
#
haha. CP-festen. dum förkortning.
#
ja, CP var kanske inte den mest lysande förkortningen. Förvirrande för hjärnan att läsa CP hela tiden, men hey, det är fredag eftermiddag hjärnen e mos.
#
runka bulle, någon?
#
Precis, varför ligger inte denna på förstasidan.
Låt den ligga på förstasidan hela söndagen, det är den värd!
#
klockren recension asså. musik kan vara bra på olika sätt. t ex kan radiohead tala till min hjärna, kent till mitt hjärta, och westlife till min blindtarm. det går inte att jämföra. ceasars palace talar till min penis.
får jag kommentera förkortningen cp så tror jag att herr apa och grabbarna var ganska medvetna om det när dom valde namnet.
#
Kan inte dagensskiva.com ta bort sina kommentarer, denna gång var de ovanligt CP.
#
>vitlökskillen: du är nog inte är inte ute och cyklar helt. Oavsett om det är den region du nämner som tilltalas av CP eller om man reagerar på andra festinriktade ställen så finns känslan där när man kopplar de mer analytiska organen att det mesta nog är rätt ut/genomtänkt hur primalt det än känns. Men bra är det – när det spelas vid rätt tillfälle och vid rätt humör.
#
Ooo..det låter ju väldigt lovande. Har just beställt skivan från cdon, så jag får väl se, eller höra då om den är så bra som den verkar.
#
Men det ar svart anda att bortse fran de stundtals rent pinsamma texterna. Later som om de ar skrivna av en 14-aring. Tycker att I gun for you ar skivans starkaste spar. PS. Nar jag och en kompis sag CP pa Snaps forra aret var vi tvungna att stoppa forkopshaften i oronen for att inte fa mer tinnitus an vi redan har. Ar inte det lite VAL mycket rock n' roll?
#
love for the streets satt så j*vla rätt!det finns ingen annan skiva som kan putta ut den från min cdfreestyle på hela sommaren.håkan knuffas vårdslöst ner till andra platsen på skivor som gör en varm som en kamin inombords!love ya!
#
JAG älskar CaEsArS PaLaCe!!!!!!!!!!! puss
#
CP BÄSTA FÖRKORTTNINGEN PÅ ETT BAND!!!!
#
[…] radiodag för min del, den 26:e maj 2017. På jobbet lyssnade jag av nostalgiska skäl på en gammal CD från 2002 mestadels. Hann ändå klämma in ett underbart inslag i Studio Ett om den […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).