Det är lika omöjligt att betygssätta den här skivan som det är att värdera bob hund som band.

De som har hört bob hund tidigare och aldrig förstått dem kommer nog inte göra det nu heller. Även om de kanske borde. De som hängt med under hela eller delar av bob hunds livstid kan inte annat än tycka om den här samlingen låtar. Låtar som inte funnits på album tidigare. Låtar som är minst lika bra ihop som vilket album med bandet som helst. Eller i alla fall nästan.

Jag medger att intresset för bandet svalnat något de senaste åren. Och att andra har tagit min plats framme vid scenen. Men när jag hör de här låtarna igen minns jag och jag ångrar inget.

Jag minns att jag har somnat onykter på konsert, skrålat falskt ikapp med Thomas och andra på dålig skånska i bar överkropp, åkt på gruppresa till Finland och hånglats både bra och dåligt till olika låtar vid olika tillfällen. Jag minns att jag har gjort mycket till bob hunds musik. Och jag minns hur stora de och deras musik har varit i mitt liv.

Att samla det här materialet känns därför inte på något sätt som om bandet bara vill tjäna lite extra pengar. Jag tror att behovet av att få höra de här låtarna finns hos folk som inte köper singlar. Eller hos dem som inte fått tag på några. Eller hos dem som inte minns hur bra bob hund är och har varit.

Att dessutom inkludera en spelning från förra året i London känns också helt rätt. Den här gången är konserten i sin helhet och det ger en bra känsla för hur de är som band live. De som brukar fnissa åt Thomas Öbergs lustigheter på scen kommer nog att fnissa än mer när de hör den blandning av engelska och svenska som finns här. Låtlistan skulle ha varit en annan om jag fått välja, men konserten är ingen bäst av, utan en bild av hur bob hund lät den 23 maj 2001. Jag tror inte att någon blir besviken för det. Det borde ingen bli. Jag skulle gärna ha varit där.