Med ”Ascend to the Stars” har Last Days of April tagit ett steg tillbaka från den mer storslagna Angel Youth. Bandet har tillsammans med Per Gunnerfeldt som även producerade föregångaren skalat bort mycket av de stora ljudbilder som fanns där.

Stråkarna lyser med sin frånvaro och stämningen är inte lika melankolisk. Det finns fortfarande mer lågmälda ögonblick på Ascend to the Stars men överlag är det mer melodiöst och glatt. Mer rakt-på-sak-pop helt enkelt.

Samtidigt som Ascend to the Stars på så sätt är en mer naken skiva har Karl Larssons melodier kvar sitt vemodiga drag. Skillnaden är att det nu kan vara lite svårare att upptäcka då de mestadels ligger invävda i skramligt, gnälliga gitarrmattor med Larssons småsläpiga röst längst fram som ljuddämpare.

Men visst är det fortfarande riktigt njutbart. Inte minst när de helt plötsligt drar på distpedalerna i I’m Calm Now och den sedan glider över i All Will Break med ytterligare en klockren refräng och malande, repetitiva gitarrfigurer. Då, när soundet och melodisnickeriet får mig inse att det var alldeles för länge sedan jag lyssnade på mina Popsicle-plattor är Ascend to the Stars precis hur bra som helst.

Slow Down är inte mycket sämre den och första singelstänkaren Playerin är två minuter svensk powerpop i ordets allra bästa bemärkelse. Även de mer nedtonade låtarna When I’m Gone, Will You? och At Your Most Beautiful sitter precis där de ska. Speciellt den sistnämnda som, precis när man tror att den är på väg att tona ut, tar fart igen och lyfter till ett parti som det känns att bandet skulle kunna fortsätta spela på hur länge som helst.

Några gånger däremot som i inledande Angel Youth och Too Close händer det inte så mycket och det känns som att Last Days of April går lite i stå. Men precis när jag börjar misströsta kommer det en sån där vacker refräng igen och gör att jag nästan, men bara nästan, glömmer bort det.

Ascend to the Stars är inte spännande eller omtumlande på samma sätt som Angel Youth. Men Last Days of April har återigen gjort en riktigt bra popskiva och det räcker väldigt bra för att göra åtminstone mig glad.