(Foto: Toni Kaarttinen (CC BY-NC 2.0) Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha […][...]

Han har varit i östeuropa (Gulag Orkestar, i centraleuropa (The Flying Club Cup) och i Mexico (March of the Zapotec EP) för att hitta sin musik. Och efter sin världsomsegling ska han nu försöka komma hem, med all resans bråte med sig. Men efter den långa resan känns han inte riktigt så bekväm längre. Den […][...]

Det är en matig historia, Mattias Alkbergs nya. Det är på inga sätt någon lättuggad utgåva. Det är samtidigt, som titeln vill antyda, inte någon överdrivet politisk skiva bortsett från på det personliga planet. Det är framför allt en, ursäkta språket, jävligt bra skiva. På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska […][...]

Tove Styrke har nyligen släppt sin nya singel Call My Name. Låten är den senaste i raden av alla radiopoplåtar som jag fullkomligt älskar. Call My Name är inte med på Styrkes debutalbum som släpptes förra året, men även den skivans singlar fick, och får fortfarande, generöst med speltid på radion. Där har jag lyssnat […][...]

Tre låtar in på The Last Summer har Leo Drugge och August Hellsing hunnit hälsa på hos både Queens Another One Bites the Dust och Whigfields Saturday Night. Mot slutet hör jag Gypsy Woman (She’s Homeless). Det är förstås väldigt bra. När jag skulle skriva recensionen på Lo-Fi-Fnk googlade jag för ovanlighetens skulle runt bland […][...]

(Foto: Toni Kaarttinen (CC BY-NC 2.0) Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha […][...]

Fool’s Golds ett par år gamla debut var närmast en smygande subtil besatthet. Visserligen hade (och har fortfarande) singeln Surprise Hotel en högst omedelbar hypnotisk förmåga, men resten av albumet tog inte lika omedelbart plats. Det var mest den där glasklara gitarrslingan signerad Lewis Pesacov. Leave No Trace har ingen sådan. Dessutom har Luke Top […][...]

I somras meddelade Efterklang att de kommer lägga ner sitt skivbolag Rumraket men också att de som sitt sista släpp skulle släppa Canon Blues Rumspringa. Hur tråkig nedläggningen än är går de därmed också ut med flaggan allra längst upp i topp. Med god hjälp av Efterklang själva och inte minst stråkkvartetten Amiina är Rumspringa […][...]

Magnus Ekelund lovar genom förpackning, press- och låttexter svärta och känslan att inte känna sig hemma. Tiden går sakta men livet går för fort mitt kvarter blev för litet och mörkret allt för stort Känslan infinner sig inte på albumet. Kanske är jag för ovan att lyssna på den högljudda, extroverta och känslotyngda svenska popen. […][...]

Jag har aldrig varit i Bagdad men skulle vilja, utan att vara totalt politiskt inkorrekt säga att Belfast är det närmaste man kan komma den upplevelsen i Europa. Även fast ”the troubles” officiellt är slut kan man se pansarbeklädda polisbilar på gatorna och nedbrända hus mitt i stan och en allmänt kylig stämning ligger över […][...]