Derek Miller måste ha fått en riktig uppenbarelse när han insåg att hiphopbeats kunde vara minst lika hårda som de riff han spottat ur sig i sin tidigare roll som gitarrist i ett hardcoreband. Uppenbarelse, chock, kalla det vad du vill, men han kom också till den banbrytande insikten att dessa två borde fusioneras. Så […][...]

The Golden Filter är Stephen Hindman och Penelope Trappes, elektroniknörd respektive före detta flygvärdinna. Baserade i New York gör de lätt, fluffig discopop. Singeln Solid Gold har figurerat på musikbloggar under en längre tid, men i övrigt har man i huvudsak kunnat höra duon som remixare, bland annat av Peter, Bjorn & John, Little Boots […][...]

Minns ett tv-inslag om Morrissey där en gästtyckare (potentiellt var det Johan Hakelius) konstaterade att man antingen älskar eller hatar Morrissey, det finns inga mellanlägen. Antingen tycker man att det är den vackraste rösten världen producerat eller så tycker man det låter som om någon plågar en katt genom att långsamt avlägsna dess inälvor med […][...]

Det är förmodligen inte särskilt många av oss som suttit som på nålar och väntat på ett nytt studioalbum från Gil Scott-Heron. Jag är förmodligen inte den enda som räknat ut honom som förlorad till drogerna och det amerikanska rättsväsendet. Men här är det nu. Mer än femton år efter det senaste försöket. Tacka XL […][...]

Efter att albumet All Hours Cymbals aldrig riktigt tagit sig var en av det här årets bästa låtar Tightrope från samlingen Dark Was the Night. Den har följt med hela året och sålt in sig med att inte vara så där hysterisk som Yeasayer ofta är. Yeasayer blir ju lätt gnälliga och har lite för […][...]

I början av det här decenniet slog en bomb ner i musikvärlden, en skinnjackeklädd, nonchalant privatskoleutbildad långhårig och flottig bomb. De var så rätt, så rätt i tiden att de blev daterade snabbare än ett paket mjölk. The Strokes var allt, perfekta och med oklanderlig tajming. De hade inte klarat sig utan någon av sina […][...]

I ungefär 15 år har Sonic Youth befunnit sig i en slags musikalisk limbo. De har inte varit i närheten av att nå upp till de ofattbart mästerliga åren i slutet på 80-talet, men tack vare sin patologiska coolhet har de inte heller förlorat fotfästet. Att medlemmarna har passerat tonåren med råge är det ingen […][...]

När Donny Goines släppte sitt debutalbum, Minute After Midnight, för ett drygt halvår sedan bjöd det på blandade känslor. Musikmässigt sett var det lite sådär. Donnys rap var inte helgjuten, och det hördes att det var ett album gjort med små resurser. Hemmasnickeri. Dock med en stark känsla och stora ambitioner. Donny Goines håller hårt […][...]

En känsla som sällan borgar för kvalitet är när man tänker ”det där hade jag kunnat göra själv”. (Även om man ofta misstar sig rejält i bedömningen.) En känsla som är svårare att förhålla sig till är när man tänker ”det där vill jag göra själv”. Är det för att det verkar enkelt, roligt eller […][...]

Det går inte att gå två kvarter i New York City utan att höra eller se Jadakiss just nu. Hans affischer är uppklistrade från Harlem till Brooklyn och musiken kommer från affärer, bilar och folks mobiltelefoner. Cool hype tycker jag. Hiphopens huvudstad vet hur man behandlar musikvärldens finaste. Tredje soloalbumet, The Last Kiss, släpptes äntligen […][...]