New York-musikern Alec Feld är mannen bakom enmansprojektet Expensive Looks, en farkost för, som han själv uttrycker det, psych-pop. Feld är uppenbart influerad av hela det amerikanska chillwave-molnet och samtida kamrater som Toro y Moi och Neon Indian, och visst känns det vid det här laget en aning trött med ännu en indiepretentiös outfit som […][...]

Självfallet är det korrekta sättet att uppleva Escort i den nästan 20-hövdade livesättning där de från grunden bygger upp varje låt och låter den växa till ett veritabelt groovemonster vilket klippet på Dillinger-covern Cocaine Blues med all tydlighet visar. Men även om den dimensionen saknas på skiva är Eugene Chos, Dan Balis och sångerskan Adeline […][...]

Lika svårt som det är att slita sig från Sepalcure, lika svårt är det att försöka sätta en etikett på vad det är man precis har hört. Visst, någonstans i botten finns ständigt dubstep med sina djupa wobblande basar och mörka stämningar men Praveen Sharma och Travis Stewart bygger om, sveper in i och lägger […][...]

Med Era Extraña har Neon Indian har gjort en svepande, atmosfärisk fortsättning på lo fi-symfonin Psychic Chasms. Även om Alan Palomo gärna klumpats ihop med till exempel Toro Y Moi och Washed Out till en amerikansk scen av lo fi-nördar som mest sitter hemma i varandras vardagsrum och fipplar på synthar medans de drömmer sig […][...]

Trots bristen på uppenbara hits känns In the Grace of Your Love någonstans ändå som återkomsten. Efter ett lite vingligt andra album har det gått fem år, och sedan debuten nästan ett decennium. The Rapture är tillbaka på DFA efter att ha tappat bort sig i storbolagskorridorerna, efter att ha lagat relationerna bandmedlemmarna emellan (även […][...]

Johannes 5:8. Förutom att gå och dö och se till att Systemet stänger tidigare än vanligt sade även Jesus till honom: ”Stå upp, tag din säng och gå.” The Antlers senaste och i viss mån första album Hospice (först självreleasat och sedan uppköpt av ett bolag med efterföljande succé) var en lidande vacker historia som […][...]

Det är ett decennium sedan de tog alla med storm och fick journalister att vilja hångla upp dem, killar att se ut som dem. Spår som ännu sitter kvar i populärkulturen. Deras uppgång var mostruös och kanske det är den som hindrar dem från att gå vidare istället för att leva i skuggan av 2001. […][...]

Our Love to Admire. I ärlighetens namn så har jag få, för att inte säga noll minnen av Interpols tredje album. Även om man både då och nu visste ungefär vad som komma skulle. Interpol är inte direkt ett band hågade att byta linje, även om man efter inspelningen av detta misstänksamt nog självbetitlade fjärde […][...]

Efter att i ett antal år ha arbetat som musiker för DFA Records och med undantag för minihiten Hold On mest gjort sig kända för ett antal mer eller mindre lysande remixer av till exempel Friendly Fires, MGMT och Moby får Holy Ghost! nu glänsa med eget material. Men även om Static On The Wire […][...]

Häromdagen, i relation till Sleigh Bells, började jag rätt oprovocerat fundera över begreppet/genren ”indie” och dess vara eller icke vara. Huruvida indien fortfarande existerar i nutid förblir osagt. The Drums gör dock sitt allra bästa för att spola tillbaka tiden. Visserligen hörs här en hel del av postpunkens England, men riktigt fullt så grådaskigt blir […][...]