D’Angelo (Konsert, Filadelfiakyrkan) Elva år efter den fantastiska spelningen på Cirkus var han äntligen här igen. Jag var övertygad om att han skulle ställa in ända tills jag faktiskt såg honom stå på scenen. Det var utan blås och det var utan ?uestlove – men det var D’Angelo live igen. Visst var de lite ringrostiga […][...]

Få, om ens någon, städer har fått en så stor roll i populärmusiken som New York. Då menar jag inte bara som en arena för musikaliska smältdeglar och banbrytande genreexperiment. Nej, som huvudperson. I texter, låttitlar, videor och skivomslag. Det har gått så långt att viss musik knappt går att frikoppla från världens mesta stad. […][...]

Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]

Hed Kandi. Det hade kunnat räcka att säga så. Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om årets sista samling från Fierce Angel. Mr. Hed Kandi och Mr. Hed Kandi skämmer återigen med oss med ytterligare en samling dansgolvsglimrande glädjepiller (för det mesta). Alla som har tillstymmelse till vettig musiksmak har redan köpt. Alla med […][...]

1988. Snart 20 år bort. Ett år som gav oss album som Pet Shop Boys Introspective, Everything But the Girls Idlewild, N.W.A:s Straight Outta Compton, Prince Lovesexy, Public Enemys It Takes a Nation of Million to Hold Us Back, Sade Stronger Than Pride, Slick Ricks The Great Adventures of, Jungle Brothers Straight Out the Jungle, […][...]

Jag skulle kunna skriva en mindre avhandling här bara om mitt förhållande till Larry Heard. Superlativen skulle hamna i överdriven majoritet. Så ni vet förutsättningarna. Från ”Donnie” och ”Can You Feel It”, över The It och ”Introduction”, via ett utforskande nittiotal till ett tvåtusental av återblickande och förfinande har Larry gång på gång skämt bort […][...]

Det finns förmodligen inte mycket mer att skriva eller säga om Nina Simone än det som redan producerats. Det kommer trots det säkerligen att skrivas nästan lika mycket till. Nina Simone är ingen man musikaliskt ger sig på hur som helst. Oavsett om det sedan handlar om låtar hon själv skrivit eller sådana hon satt […][...]

I’m dreaming of better days in my life Don’t know how much more I can take of the pain and strife Will it ever end? Or is it a fantasy to think things someday will mend? But I just keep on hoping En blodpulserande bas, en taktfast rytm, en försynt väsande hi-hat, ett blygt klockspel, […][...]

Larry Heard. Skulle någon skriva ”Larry Heard” på en Konsumkasse full med skit och ge till mig skulle jag förmodligen säga att det var det bästa som hänt mig den månaden. Larry Heard. Marshall Jefferson får ursäkta, för även om det kanske var han som på egen hand skapade det vi idag känner som deep […][...]

Att maskiner kan rocka och svänga mer än det tajtaste rockband är inget nytt. Det har bevisats om och om igen, från Kraftwerk över Afrika Bambaataa fram till Chemical Brothers. Men ingen kan fylla maskiner med värme på samma sätt som Larry Heard. Larry Heard är en av pionjärerna på housescenen. Första singeln Mystery of […][...]