Det ska ju sammanfattas nu. Listas och jämföras. Här är tjugo låtar jag spelat mycket under året som gått. Jag använder iTunes som främsta källa till konsumtion av musik. Trots att jag fortfarande är mycket irriterad över att skivbolagen och Apple tycker att nationsgränser är viktiga. Trots kopieringsskyddet som gör att det är samma företag […][...]

Get a bang out of life Suicide Straight to paradise If you’re the chosen Why Don’t you kill yourself now - The Sloganeer: Paradise Meshell Ndegocello fräser ur sig raderna med en kaxighet som för tankarna till punk och postpunk snarare än den soul och jazz hon rotat sin funk i tidigare. Rösten är kaxig […][...]

Eftersom det var så längesen sist klämmer jag in en extra video. Kommentera videon och/eller låten. Bry dig inte om hitfaktorn. Gillar du eller inte och i så fall varför? Laakso Västerbron Meshell Ndegeocello The Sloganeer: Paradise Jack Peñate Have I Been A Fool Talib Kweli Everything Man[...]

Så. Oktober. Höst på riktigt. Även om den väl redan dök upp någon gång i augusti. Hösten alltså. Vi på dagensskiva.com-redaktionen har som vanligt lyssnat och funderat, och till slut kommit på vad som var bäst under årets tionde månad. Eric Malmberg, Verklighet & Beat (cd) Det kom en hel del musik jag lyssnat fasligt […][...]

I somras åkte jag tåg, buss, flyg och tåg för att se Meshell Ndegeocello spela bas med The Spirit Music Sextet i Gent, Belgien. De turnerade på en skiva som inte hittat något skivbolag. Först nu har franska Universal plockat upp den och släppt den på klassiska jazzetiketten EmArcy. Att konserten annonserats som en Meshell-spelning […][...]

För den rättrogne indiepoparen är coverskivan det fulaste av fula. Få är de som vågar trotsa och ta steget att spela in andras låtar i egna versioner mer än som enstaka undantag. Inom andra genrer, som reggae och jazz, är det en självklarhet att ta sig an låtarna som blivit klassiker. Standards. Där metallens hyllningsskivor […][...]

Jag hör The Cure i nästan allt jag lyssnar på just nu. När Sebastian Demmin lägger mjukt brusande eller vilt vinande keyboardljud, när Avocado försiktigt plockar fram rullande bastoner, när Michael Roddach spelar ensliga gitarrslingor, när Matthias Trippner spelar trummor som åker runt runt i ljudsmeten tillsammans med Andreas Weisers alla märkliga slagverk och när […][...]

Ibland måste man åka till den plats där musiken finns. Göra det där lilla extra för att få bästa utdelning. Gå steget längre och inte vänta på att få serverat på silverfat. Det är en av de viktigaste påminnelserna Anders gett mig sedan han klev ombord hos oss i slutet av förra året. I januari […][...]

Jag har ärligt talat inte särskilt högt ställda förväntningar på festivalens första begivenhet. Jag har inte hört något av Zap Mama innan (inte riktigt sant, men nästan) och Maries ljumma recension av senaste albumet ”Ancestry In Progress” har väl inte hjälpt upp dem. Kanske är det just därför, att jag är så oförberedd, jag blir […][...]

Om mina förväntningar var lågt ställda inför dagens första konsert var de desto högre inför denna den andra. Meshell Ndegeocello är årets artist i mitt hem. Hennes båda skivor ”Cookie: The Anthropological Mix Tape” och ”Comfort Woman” hör till de mest spelade och jag har förbannat mig själv att jag inte lyssnat tidigare. Meshell är […][...]