dagensskiva.com

48 timmar

Text

The Spirit Music Sextet feat. Meshell Ndegeocello

Spirit Music Sextet
Om mina förväntningar var lågt ställda inför dagens första konsert var de desto högre inför denna den andra. Meshell Ndegeocello är årets artist i mitt hem. Hennes båda skivor ”Cookie: The Anthropological Mix Tape” och ”Comfort Woman” hör till de mest spelade och jag har förbannat mig själv att jag inte lyssnat tidigare. Meshell är också huvudanledningen till att jag är här. Lite att leva upp till alltså.

Lyckligtvis är jag förberedd på att det här ska vara helt instrumental jazz annars hade jag kanske likt den belgare som halvvägs genom konserten skriker ett: ”sing us a song” kännt mig lite lurad på konfekten. För bandledare Meshell och hennes sextett gör det verkligen inte särskilt enkelt för sig.

Här handlar det om expressionistisk jazz av bästa samtida sort (även om den aldrig tappar tråden för att hamna i formlösa (o)ljudsbilder). Ibland tänker jag på Denzel Washington när han är som mest förvirrad och mår som allra sämst i lätt Coltrane-influerade ”Mo' Better Blues”.

Jag är å andra sidan övertygad på förhand.

För mig hade det egentligen räckt att få höra Meshell klämma knasigt kompakta funkiga slingor ur sin bas i perfekt samspel med utsökte trumslagaren Chris Dove. Jag kommer på mig själv med att stå och lyssna på bara de två i långa stunder.

Och det är verkligen inte särskilt rättvist mot blåssektionen med saxofonisten Ron Blake i täten. Och lika ofta som jag står och lyssnar på bara bas & trummor förlorar jag mig i de tre blåsarnas utflykter.

Lägg till en pianist och en DJ som fyller ut och ger stadga när blåset blir som friast så kanske du kan börja ana hur det lät.

Det enda som stör är egentligen det massiva sorlet från de bakre publikregionerna (det här ska komma att bli ett återkommande irritationsmoment). Så snart musiken blir mer lågmäld blir tjattret påträngande. Sjukt irriterande.

Konferenciern uppmanar oss både innan och efter konserten att lyssna på albumet ”Dance of the Infidels” som ska vara ”super”. Kan väl inte säga att jag hittat det. Och mina efterforskningar på internettet har hittills resulterat i intet. Jag har hittat en låtlista och ett uttalande från någon på Verves A&R-avdelning på en fansida. Men har också ett vagt minne av att jag läst att albumet aldrig gavs ut (av någon kryptisk anledning).

Men skam den som ger sig.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2004-07-28 02:10 / Uppdaterad: 2008-01-21 10:24

Kategori: Blue Note 2004, Festivaler, Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig