Childish Gambino, eller Donald Glover som han så fint heter egentligen, gör mycket. Han skådespelar, han kör stand-up, han skriver manus, han rappar och han sjunger. Camp är hans första stora släpp, men sedan 2008 har han gett ut en handfull mixtapes och album. Kanye West-ambitionerna är väl mättande i den gospel som tar över […][...]

Allt jag vet om Dumbfoundead är att han är en amerikansk rappare med koreanskt ursprung som har sin bas i Los Angeles. Han har tagit sin karriär långt via tävlingar som World Rap Championship och battles. På en av mina mest besökta sidor, urbandictionary.com, står det att han är ”the sickest korean american rapper/freestyler to […][...]

Jag missade helt att Nikki Jean fick ut sitt debutalbum Pennies in a Jar i somras. Den här videon ramlade över mig i veckan. En fin Motown-minnande (inte så konstigt kanske när Lamont Dozier finns i bakgrunden) soulpärla. Ser fram emot att få höra mer av albumet där hon samarbetar med bland andra Black Thought, […][...]

Små fragment av Lupe Fiascos tredje album är förbannat bra, och bra på exakt det sätt som han nog har tänkt. Lupe vill göra något helt eget, något som dock bevisas mer av Lasers bottennapp än de bra låtarna. Långt borta är enkelheten från Food & Liquor. Lupe har vandrat iväg på många musikaliska äventyr. […][...]

00-talet var decenniet då jag växte upp. Vid millennieskiftet gick jag i femman och lyssnade på Smurfhits, men det dröjde inte länge efter det innan jag började tycka om musik på riktigt. Efter en utflykt till stålkängor och nitar hittade jag till vita sneakers och hiphop. Fast forward till 2010, och vi ser på min […][...]

I det såsiga, hjärndöda överhettningstillstånd som genereras av julivärmeböljan är man sällan kapabel att formulera sig intelligent om sinnesintryck, musik inkluderat. Men dagensskivaredaktionen lyckas suprahumant nog ändå och här är julis bästa. Midlife Crisis Raggare (låt) Inget är så härligt som lite hederlig raggar-bashing. Här är det all star-bandet Midlife Crisis som har plockat upp […][...]

Klockan är nära midnatt. Det är påsk. Jag sitter i en telefonkö till sjukvårdsrådgivningen. Slår ihjäl lite väntetid genom att skumma igenom olästa e-postnyhetsbrev. Ubiquity påminner om sitt senaste släpp. Jag läser om funk, soul och några referensnamn som känns tillräckligt intressanta för att jag ska starta iTunes och lyssna på några smakprov. Det låter […][...]

När min kära kollega Patrik Hamberg skrev om och halvsågade Lupe Fiascos debutskiva Food & Liquor var han i ärlighetens namn inte helt hundra. Den recensionen hade istället passat bättre åt Lupes andra skiva. The Cool är en skiva som bjuder på mängder av sångrefränger, snygga flows, tonfattig rap och teman som borde beröra mer. […][...]

Lite amerikansk pop, lite tyskamerikansk soul och lite svensk hiphop – det är vad veckans flipp eller flopp-blandning bjuder på. Jag väljer låtarna, ni kommenterar videon. Precis som vanligt. Antingen med motiverande kritik eller ett enkelt flipp eller flopp. Low Hatchet (Optimimi version) Jag kunde inte motstå den söta animationen och den svängiga orgeln. Joy […][...]

Det stora problemet jag har med Lupe Fiasco är att jag inte vet vad jag ska med honom till. Han har en ganska opersonlig röst som rör sig någonstans i Kanye Wests bakvatten och eftersom han till skillnad från West inte producerar själv kan han inte luta sig mot personliga beats heller. Det finns för […][...]